Hej ni fina!
Det har varit en bra, ledig helg. Litegrann har blivit gjort här hemma även om jag varit ganska trött efter min tuffaste (?) arbetsvecka någonsin och vädret har ju inte precis varit på topp heller.
Sonen med flickvän kom på middag och myskväll igår, äntligen! Av orsaker som jag tidigare nämnt så har det varit besvärligt för LillaPip att ta sig upp för alla våra trappor - vi bor ju inte så rullstolsvänligt precis, men det ska det snart bli ändring på! Såå gott att ha dem här och laga god mat till dem, det blev för kallt att sitta ute framåt kvällen så vi flyttade in och tände en brasa och massa ljus...
Dessutom fick vi alla oväntat besök då min bästa väns dotter med pojkvän dök upp under sin promenad. Jessica har gått i samma klass som sonen i många år, de delade lägenhet ett tag och jag och hon jobbade ihop för några år sedan så vi har ju lite att prata om ;)) Kul! Vi bor så nära varandra men det blir så sällan av att vi ses, mer än i byns ICA butik där hon arbetar.
En granne längre upp på gatan hade sin årliga sommarfest i lördags, bilderna är från det enorma fyrverkeriet vid midnatt. (Tur att varken Mynta eller Disney är skotträdda!! men det bor ju fler djur runt omkring, både i hus och skogen...) Dessa fester är roliga till och med då man inte är närvarande, förra året kom desserten med polisescort och i år med Hemglassbil. Musikquizen kunde vi följa ute på verandan och en dj som bara spelade gamla godingar gjorde vår lördagskväll lite annorlunda ;))
I vårt lilla villakvarter är det alltid (!!) knäpptyst varje kväll efter 22-tiden, vardag som helgdag så jag tycker det är helt okej att det nån gång ibland ändå händer nåt och att människor har trevlig är väl, just trevligt?!Men det är klart att några grannar ändå ska klaga!!?? Herregud, vad har folk för problem?! Det är ju ändå en sansad tillställning med glada gäster och dessutom, som sagt en gång per år....
Har dessa personer inget liv eller är de bara avundsjuka över att inte själva bli bjudna på så skojiga tillställningar?
Har dessa personer inget liv eller är de bara avundsjuka över att inte själva bli bjudna på så skojiga tillställningar?
Sen måste jag ju ändå säga att attentaten i Norge har legat som en tung sorgefilt över de senaste dagarna. Till slut fick "barnen" tag i sina vänner i Oslo och kunde andas ut över att dessa var okej men vi har pratat om och tänkt på alla de som drabbats - bilderna från olycksplatserna har jag inte klarat att se, har läst några reportage och bloggar av och om de unga som klarade sig och det är fasansfulla ord och berättelser som för alltid kommer att följa oss....Nu ska jag och Mynta ut på långpromenad i regnet!
Var rädda om er!
Kram Allis
