Den dubbla julen

Säkert är det fler än jag som känner lite dubbelt inför julmånaden...

Vi är många som gillar att pynta och göra mysigt, dricka glögg, äta god mat och umgås - en förmån som vi ska värna om!

Samtidigt känns det inte okej med allt komm

ersiellt jippo kring en tid som borde handla om värme, gemenskap och att hjälpa varandra och vår jord.

Vi vet att många är sjuka, mår dåligt och har svårt att hitta eller ens vilja ha den där juliga känslan av olika orsaker...

Allt för många är ensamma, har förlorat sina nära på olika vis och har inte ens något hem...

Inte för att det egentligen är någon skillnad utifrån vilken månad på året det är men jag känner mig ofta extra dubbel just vid denna tid. Vi tar lätt för givet att vi har våra kära omkring oss, ett varmt och ombonat hem att mysa i, pengar att köpa mat och julklappar för, en ledighet att se fram emot men så ser inte verkligheten ut för alla.

Vi som arbetar med utsatta människor vet att det kan vara ett ögonblick från att hamna utanför allt det som tas för givet och det kan drabba så många fler.

Var rädd om dig själv och njut med eftertanke av det vackra du har!

Kram Allis

Grönt är skönt!

Tjohej på lördagen!

Har ingen aning om vad som hände med denna Amaryllisen, annorlunda men vacker ;)

Och så kan det ju också vara!

Läste på nån blogg, som jag glömt vilken, att blogginnan brukade ta in kvistar av Rhododendron vid jultid och sätta i vas så blev det rötter på skotten så småningom. Och då måste jag ju prova och se om det funkar ;)

På promenaden för ett par dagar sedan hade en trädgårdsägare klippt ner sitt stora buskage och jag passade på att "sno" lite av det som blev över. Skott ska ju vara "snodda" sa alltid min farmor...

På nyårsdagen sådde jag nya Pimientosfröer, några tomatfröer slank visst ned också.

Bra sätt att fira in det nya Trädgårdsåret tycker jag!

Herr Larsson har lovat att ordna växtlysrör i gamla tvättstugan som ska bli växtrum istället, undra om han blev påmind om alla sålådor överallt som brukar dyka upp och ta plats från ungefär nu och några månader framåt :-)

Annars är det ganska slappt, eller ja - mina och Myntas skogspromenader är ju ett måste!

Grått och trist tycker en del, grönt och fint tycker jag och bäst är att jag tänker så bra ute i naturen medan jag går... och går....;)

Om och när jag kommer fram till nåt bra ska jag skriva ner det här. 

I förra inlägget så skrev jag ju om att välja det som är bäst för vår jord och de som lever här men nu undrar jag om jag inte var väl ambitiös?

Efter att ha finkammat utbudet i vår lokala livsmedelsaffär inser jag att det är långt väg kvar... och dessutom inte alltid något enkelt eller självklart val.

Vissa varor är ju dubbelt så dyra när de är ekologiska!

Det blir liksom inte ekonomiskt försvarbart då, inte hos oss iaf.

Och om vi inte handlar så fortsätter priserna att vara skyhöga på bra varor.

Och handla på hemmaplan vill vi ju...

En ond eller god cirkel är frågan?

Jag funderar vidare och önskar samtidigt er en skön helg!

Kram Allis

Nytt år och tänk om....

Nytt år - Nya möjligheter!?

Jag tror inte på nyårslöften, gör ni?

Men oavsett så är det ändå som att gå in i en ny fas på något vis och det känns spännande och hoppfullt tycker jag.

Livet är fullt av oändliga möjligheter men vi får skapa dom själva...

En tes som vi arbetar med på jobbet:

Man kan inte göra samma saker om och om igen och förvänta sig ett annat resultat!

Tänkvärt i så väl smått som stort tycker jag...

Vårt fokus ligger ofta på det som inte är så bra, jag tror det är bättre att tänka tvärtom!

Om vi lägger mer energi på det vi är bra på så ökar plussidan av sig själv. 

Livsnjutare som jag är så är jag bra på att ta vara på de fina stunderna, känna in dem och spara dem i min energibank. Jag gillar verkligen att göra gott för andra, att hjälpa och stötta. Jag är otroligt bra på att vara lat och dåligt samvete finns inte hos mig och så är jag bra på att vara effektiv när jag behöver vara det.

Jag tror på det goda, i livet och i människor och jag har stor respekt för alla personer som jag möter.

Men bekymrad över vår miljö är jag!

Så även om jag redan gör en del så ska jag under det nya året aktivt välja det som är bäst för vår jord och för de som lever här!

Just det, ambitiös är jag också ;)

Take good care where ever You are!

Kram Allis

Idag vänder det!

Årets kortaste dag...

Efter idag kommer dagarna att bli lite, lite längre. Sakta återvänder ljuset igen.

Det känns hoppfullt att tänka på tycker jag!

Det är inte så konstigt att hela denna perioden är fylld av ljus av ett annat slag än det naturliga.

Och ingen snö verkar komma för att lysa upp heller, åtminstone inte här nere i söder.

Lite sol var det dock igår även om den inte riktigt orkade över hustaken för att belysa det inslagna Posthuset i Göteborg.

Vi får helt enkelt värma oss och lysa upp tillvaron med annat ett tag till!

Själv tänker jag värma mig med mina nära och kära, god mat, levande ljus, en och annan brasa... Men först långpromenad i diset, utmed sjön för att tanka på med det dagsljus som finns just nu och för att det sen är ännu skönare att  komma in i värmen igen!

Önskar er mycket ljus och värme!

Kram Allis

Tillbakablick och framtidshopp

God Lördag!

En del människor är helt fantastiska!

Jag har en kollega som gick i pension i våras, en makalöst kompetent terapeut med ett stort hjärta för både klienter och sina kollegor. Som tur är för oss så arbetar hon numera lite extra vilket vi haft stort behov av under hösten då det varit flera sjukskrivningar av olika längd och orsaker.

Hon sprider glädje omkring sig och jag försöker att lära mig så mycket jag kan av henne, både när det gäller hennes enorma kunskap om allt som rör vårt arbete men även hennes härliga förhållningssätt i både med- och motgångar.

Ibland behövs mer än ord för att visa uppskattning och när hon fick pelargonskotten i veckan kändes det att detta var den rätta presenten.

 .

Hösten har varit lång, eller kort hur man nu ser det. 

Intensivt har det i alla fall varit!

Att arbeta med människor i behandling för kriminalitet och beroende är verkligen utmanande på olika sätt, i boendemiljö blir det även ofta påfrestande intimt - framförallt för klienterna men även för oss som arbetar. När vår huvudremittent i slutet av sommaren kom med nya regler som innebar en innemånad för nykomna klienter istället för den innevecka som vi hittills haft samtidigt som stränga ekonomiska sparkrav, bl.a i form av nedskärningar i personalstyrkan, kom från nya styrelsen blev arbets- och boendemiljön än mer ansträngd. 

Ekonomin i föreningen behövdes ses över, helt klart!

Men kortsiktiga, snabba och ogenomtänkta åtgärder leder oftast inte till något hållbart - inte hos oss heller har det visat sig.

Utan mina promenader här i den vackra miljön vet jag inte hur det hade slutat, någonstans måste man hämta ny kraft och rensa ur huvudet med jämna mellanrum och detta är mitt sätt.

Nu ser vi med blygsam tillförsikt framåt igen. Nästa år firar föreningen 100 år och det finns goda förutsättningar att det ska bli ett riktigt bra år!

Önskar alla en härlig helg!

Kram Allis

Hej raringar!

Ledig, OCH sol, vad passar bättre än sovmorgon och en långpromenad i sällskap av Mynta och Herr Larsson?

Ni som orkar får hänga på ;))

Först ut en tur genom området "ovanför" oss där nya idrottshallen är uppförd och där även den lokala tennisklubben byggt sin efterlängtade hall. Platsen har förärats en av de skulpturer som vår kommun verkar ha en förkärlek för... Denna heter "Bollkalle" och jag läser på kommunens hemsida att han ingår i "en skulpturfamilj vars medlemmar är spridda från Skellefteå till Florida". På ett annat ställe där läser jag om att "kommunen fortsätter sin omtalade satsning på konst i offentlig miljö" och det hade varit en kul bildsvit att visa om man tagit sig tid att åka runt och fota allt som vår kommun inhandlat för våra skattepengar...
Jaja, kultur är nog också viktigt...

Det tar inte många minuters promenerande förrän man är ute ur villaområdena i vår lilla by och det är rena rama bonnvischan ;))

Det är nåt visst med stenmurar tycker jag! Inte nog med att de slet och släpade med sina odlingar förr för att klara sitt uppehälle - de tog sig tid att göra vackra murar av den sten de bröt upp för att få till lite mer mark att odla... jag kan nog tycka att vi borde vara lite mer rädda om dessa som för mig är kultur om något! Det gör ont att se hur stora maskiner bara kör över och raserar dessa i ivern att plana ut och bygga nytt...

Fåglar kvittrar, bäcken porlar glatt och solen värmer lite - svårt att fatta att det redan är en bit in i november....

Underbart!

Och rosorna blommar hemma i trädgården!

Nu önskar jag er en fin söndag!

Här är det lite disigt och grått idag, perfekt pysselväder tror jag ;))

Kram Allis

Teknikens under,Pippi och i-landsproblem!

God natt!

Är nyss hemkommen från en låång helg på jobbet, men den har varit bra!

Har fått gjort massor och hunnit prata ostört, länge, med flera av de klienter som annars håller sig mest för sig själva.

Tack för att ni ville dela med er av era tankar om vad man ska/kan göra och inte, till saken hör att jag vet ju så väl vad och hur min kära mor och far hade resonerat om saken - vad andra tycker och tänker bryr vi oss inte om!

Äpplet och päronträdet? :D

Men det känns ändå så bra att ventilera lite - och jag blev allt lite paff över påhoppet...

Det blir inga bilder ikväll/natt till detta inlägg... dels beror det på att jag har det så snurrigt med datorerna här hemma:

Skärmen på min ärvda laptop har lagt av så nu hoppar jag runt mellan den stationära, Herr Larssons bärbara jobbdator och min gamla, lilla "Lapflisa" (som jag välte ut ett glas vin över när hon bara var ett par månader gammal, är så förtvivlat seeg...)

Iaf, ibland hamnar det bilder här och ibland där... och på den ena datorn funkar det att publicera ett inlägg - på en annan går det inte...

Och ni fattar ju själva -

"Det blir ingen ordning på allting - man hittar ju inte varenda dugg", som Pippi hade sagt :D

Jag har inte lust att lägga en massa pengar just nu på en ny dator, har bestämt mig för att vänta lite... men då blir det som det blir också ;)

Nu till det som jag egentligen skulle komma fram till och som är en fråga till er luttrade bloggare med Blogspot:

Kan ni lägga in bilder i efterhand, flytta runt dem i inlägget efter behag - där de passar?

Alltså allmänt fixa och trixa?!

Min söta kollega sa idag till mig: "Jaha, har du valt Blogspot!! Ja då kan du inte göra så mycket mer än att byta!" Men det vill jag ju inte!!

Om någon av er kan tänka sig att förbarma sig över en förvirrad tant och förklara detta, begripligt, så är jag (som alltid) dig evigt tacksam!

Hur gör ni?

Kram Allis

Sista dagen....

... och jag ger upp!

Måste nog inse att sommaren är slut... att hösten är här... att min semester är slut imorgon...

Lite vemodigt är det allt!

Men underbart lugnt och skönt har det varit!

Igår plockade jag in de rosor som ändå klarat sig någorlunda efter de sista dagarnas storm och skyfall, de är rätt tåliga ändå!

Det finns massor av knoppar på de som blommar om, och även om det utlovade solskenet i slutet av denna veckan verkar utebli så kanske att de hinner slå ut innan det blir alldeles för kallt.

Har bara varit hemma de sista dagarna, småpillat lite med sånt där som inte syns men som är skönt att få gjort - röjt i skåp och lådor, tvättat, sorterat, promenerat med min vän, strosat i skogen med Mynta på "skattjakt", anmält oss alla tre på hundkurs, rensat papper, funderat, åkt med älsklingsdottern och svärsonen till Gekås en sväng....

Tja.. Haft semester helt enkelt!
Även om jag hade trott att det skulle blivit betydligt mer gjort under dessa dagar (det finns ju en del projekt att ta tag i...;)) så antar jag att detta är vad jag behövt och att batterierna nu är laddade inför hösten!?


Skattjakten igår gav resultat :D Så en riktigt god middag blev det igår - synd att batteriet gav upp så jag inte kan visa bilder på den...



Finns det nåt mer avkopplande än att, helt planlöst, strosa runt i skogen med kantarellradarn på?! (har jag skrivit detta förut?!)
Och är det bara jag som alltid har med mig skatterna hem i en hundbajspåse??!! :D:D:D


Funderar på att ta mig iväg på en liten utflykt idag... och promenera i andra, vackra omgivningar... så här sista dagen... strunt samma om det inte är det allra finaste vädret... det finns ju gummistövlar och regnkläder :D



JA, det tror jag baskemig att jag gör!!



Med önskan om en alldeles underbar torsdag till er fina som är så gulliga och lämnar dessa trevliga kommentarer!



Kram Allis

Måndag, ledig och solsken!

Long time no see...

Av många olika anledningar har bloggen fått vila ett tag igen. Jag har till och med funderat på att lägga ner den helt. Men nu tror jag att jag kommit fram till att den är en liten del av mig som dessutom tillför en stor del av den positiva "inputen" som jag behöver i livet. Just nu håller jag på och funderar ut vilka dessa delar är, vänder och värderar dem utifrån vad de ger mig och inte.

Lite grann känns det som att jag denna vintern kastat upp allt innehåll i mitt liv i luften för att nu försöka att samla ihop de godbitar som ska få vara kvar och som jag ska lägga kraft och energi på.

Vårt boende i allmänhet och vårt hus i synnerhet är en sån del. Min nuvarande arbetssituation är en annan. Mitt liv med djur en tredje. Skulle kunna rabbla upp fler men det tror jag vi väntar lite med.

Ska försöka uppdatera bloggen om detta allt eftersom framöver. Lite utflykter och annat kul har jag också berätta om.

Idag har jag iaf lyckats att pricka in en ledig vardag med strålande vårsol som jag tänker avnjuta i stolen på bilden. En efterhängsen förkylning och värk i kroppen gör att rensandet i rabetterna och krattande av gräsmattorna får vänta lite - idag ska jag vila, titta på småfåglarna som håller på och bygger bon och prata lite med Mynta, min dotters hund som jag har lånat några dagar som sällskap.

Hoppas verkligen att ni mår bra och också har tid att njuta av att våren äntligen är här på allvar!

Kram Allis

Vad jag håller på...

God fredagskväll alla ni fina!

Titta vad jag hittade i källarfönstret då jag sprang ner med tvätten i morse!

När jag väl hade rensat bort allt visset på mina "bortglömda" pelargoner visade det sig att de var vårgrönt härliga och att en del av dem t.o.m. hade fått blomklasar! Så det blev lite nedklippning, en hel del nya skott och en liten bukett som får lysa upp köket istället. Och det passar bra för jag behöver allt som piggar upp som går att uppbåda just nu....

... för i morse satt jag, som vanligt, med kaffet vid datorn och funderade på vad jag skulle hitta på denna Herr Larsson-fria fredag och lördag.

Massor av idéer dök upp och jag kände mig så lyxig som kunde välja och vraka bland gobitarna - men sen! kom solen upp över trädtopparna och letade sig in i huset och då insåg jag vad jag "borde" ägna dessa lediga dagar åt!!

Det skarpa solljuset avslöjade nämligen hur längesen det var som jag gjorde en rejäl storstädning eller, för den delen, en utrensning av allt som bara blivit liggande - i månader känns det som ;))

Och efter all energi från både solen och kaffet så var det riktigt kul att kavla upp ärmarna och sätta igång!

Hjälp vad dammigt det var och vad skräp det samlats på de mest konstiga ställen!

Och fortfarande är... för trots att jag jobbat ihärdigt mesta delen av dagen (förutom lite småprat i telefonen, en tur för att fylla kyl och skafferi, uträtta lite ärenden, sitta i solen ute på trappen m.m.) så har jag nog inte tagit mig halvvägs än!

Min vana trogen så upptäcker jag ju mer och mer att rensa ut, flytta om osv. och nu har jag tappat farten och sitter här vid datorn med ett glas vin, en milslång att-göra-lista och undrar vad som hände - i ett än värre kaos än i morse...

Vilken himla tur att jag är ledig hela helgen - och att Herr Larsson kommer hem i morgon och kan hjälpa till :D

Undra om han blir glad när han upptäcker det nya kaoset och att han sen ska köra skräp och kånka runt på tunga grejer resten av sin ledighet??

Kanske ska skicka honom ett sms om att han bör ta det lugnt i firandet av sin kollega så att han orkar med allt här hemma sen??!! (Näe, det ska jag såklart inte - men tanken slog mig ;))

Varför måste jag alltid göra allt på en gång när jag väl sätter igång?? Får nog ta ett glas vin till och fundera på det en stund.... och vad jag ska göra av allt som hamnar på utrensnings-listan men är för fint för att slänga - Vad gör ni med sånt??

Hoppas ni har en riktigt skön, ledig! fredagskväll och gör som normala människor - slappar i soffan efter arbetsveckan!!

Kram Allis

Hallelåja!

Idag var det svårt att välja bilder till inlägget... tror jag avvaktar med det en stund, är inte det minsta sugen på vintern längre och ändå är det så långt kvar av den samma...

Tog mig en rejäl slappardag igår och det känns nu - i ryggen ;)) Man ska inte (halv)ligga i över ett dygn har jag kommit på... Men jag är nog iaf lite piggare idag och ryggen lär jag väl lea upp under dagen då det får hända lite annat här hemma idag. Till att börja med så behöver lilla Tottisen en promenad, det blev bara snabbt ut på tomten och sen in igen igår. Sen behöver det röjas både här och där... Kan detta verkligen vara min sista lediga dag?? Vart tog den lediga veckan vägen??

Nu gillar jag ju inte nyårslöften men det kan ändå inte hjälpas att jag funderar lite och har planer inför det kommande året. Fast det blir mer åt "Iår ska jag försöka .... bli bättre på att, få gjort, vara lite mer... "osv.... Nån som känner igen sig?

För med åren har jag ju (tack och lov) lärt känna mig själv och insett att det inte är nån idé att avge nyårslöften (vilken knasig dag att sätta igång med förändringar!) det brukar ändå alltid skita sig på slappardagen efter ;))

Att skriva listor är ju iof min stora passion *ler* men jag vet precis hur det skulle bli: När jag gått igenom allt och radat upp det på pappret så är orken slut och jag inser att jag inte har en aning om i vilken ände jag skulle börja...
*Allis i ett nötskal*



Nu ska jag prova ett nytt grepp!

Eftersom jag kommit på att jag har en ny hobby som också fungerar som en dagbok för mig så tänkte jag använda bloggen som ett slags dokument över mina små framsteg och förbättringar i stort och smått. Och för att få lite mer stuktur på bloggandet så funderar jag lite på att ha olika teman olika dagar... Men som sagt, här ska skyndas långsamt - inte försöka göra allt på en gång ...(igen).... och försöka att jämna ut det hela lite - är ju en "allt eller inget" person som dessutom är en livsnjutare av stora mått ;))

Vad tror ni? Kan det funka?

Nu tycker jag ju att det är så himla roligt och spännande med alla er som tittar in hos mig, kommenterar och delar med er av ert liv, som sagt en ny hobby och passion som jag tycker ger så mycket och som berikar mitt liv enormt! Därför skulle jag tycka det var fantastiskt om ni ville delta ännu lite mer.... Så under januari och februari tänkte jag ha ett litet måndagstema här hos mig: Vad tror ni om "Vardagslyx" ? Kan väl passa bra så här efter alla helger och genom att dela med sig av sina knep och trix för att sätta lite guldkant på tillvaron kan vi ju inspirera varandra. Jag är säkert på att det finns massor av idéer ute i vårt avlånga land!

Det kan ju vara allt ifrån hur man enkelt och billigt lyxar till nån vanlig middagsrätt till hur man ordnar sig en liten spakväll i sitt eget badrum med enkla medel.... ja jag är alldeles säker på att ni har hur mycket egna knep som helst!

Nu har jag varit ute på en långpromenad med bästa vännen i ett alldeles underbart väder och det var faktiskt inte så halt som jag var rädd för... Ett kort hann jag ta, sen var batteriet slut i kameran, men detta får ni hålla tillgodo med idag då det var betydligt mer folk i rörelse här i Hindås. De åkte skidor och skridskor på sjön, vandrade med stavar, hundar och barnvagnar, satt och grillade korv vid strandkanten - kul att se och lite sugen blev jag faktiskt på att damma av skridskorna, det är ju ett tag sen nu ;))

Dags att sätta igång medan den lilla lusten/orken håller i sig ;))

Fundera över vad eller hur du brukar piffa upp vardagen lite så ses vi imorgon igen!

Kram Allis

Glädje och sorg...

Godmorgon kära ni!

Eller förmiddag kanske det egentligen är men jag tog lite sovmorgon idag ;))

Är det inte alldeles underbara dagar vi har just nu? Ovan är från återkomsten från eftermiddagspromenaden igår - på mitt älskade Elmåsen, huset på kullen.

Och för en stund sen då hundarna var ute i trädgården för en första snabbnödvändigtur - var tvungen att gå in igen och hämta kameran! Kallt som satan men alldeles underbart! Vet att många mår dåligt av, och har besvär av all snö och kyla men jag måste säga att detta var vad jag behövde - blir uppåt och pigg av allt det vita och ljusa.... Samtidigt blir jag heligt arg när jag hör hur äldre och handikappade blir fångar i sina hem eftersom snöröjningen sköts så dåligt att det blir omöjligt att ta sig fram med rollatorer och rullstolar!

Egentligen har jag inte tid att sitta här, ska iväg på ett dygnspass om några timmar och i morgon kväll ska vi ha lite gäster så jag behöver röja av lite och förbereda både mig och mitt hem men,men... Med prioritering och planering så vet jag att jag hinner ändå ;))
Var hos veterinären med min bäste vän i onsdags, dels en seniorkontroll och dels en liten koll eftersom han tappar pälsen mkt underligt, dricker mer än vanligt och är mer stressad... Alla prover och undersökningen var jättebra, däremot upptäckte den underbare veterinären Jonas en förändring på Tottes testiklar, troligen godartade tumörer så på tisdag blir det kastrering för denne 10-åring i toppform som fick så mkt beröm för sitt uppförande och sin goda kondition. Så nu gäller det att hålla tummar och tassar att det är "så lätt" avhjälpt och att vi får ha honom med oss länge till...

Och så lilla skruttfia då.... För att göra en lång historia kort så har jag haft henne i ett halvår snart och lagt en hel del krut på att hjälpa henne med hennes rädslor och osäkerhet utan några större framgångar...
Så synd för här hemma, i lugn och ro med bara mig, Hr Larsson och Totte så är det världens mysigaste hund men efter att förra helgens utfall mot både hundar och folk inser jag att allt förtroende är förbrukat oss emellan utanför hemmet och att ingen av oss mår bra och att livet kommer bli mycket krångligt framöver...

Så nu har jag till slut, i samråd med familjen, duktigt hundfolk och även vår personlige tränare, fattat beslutet att jag inte kan ha henne kvar... *tungt*

Så nu ligger avgörandet hos hennes förra ägare - om hon ska tillbaka till Norrköping igen eller om hon ska till hundhimlen... har tänkt och tänkt den sista tiden men känner att jag inte klarar att ta ansvaret för att lämna henne vidare till ytterligare något nytt ställe vilket hon inte heller skulle må bra av - usch vad jag avskyr just denna baksidan av djurägandet!

Nähä, kära vänner, dags att sätta lite fart om även denna dagen ska rulla på!

Var rädda om er!

Kram Allis

Stort och smått - men viktigt!

Hej på er ni fina!

Det är bråda tider nu, här liksom det verkar vara hos de flesta i Blogglandia. Har jobbar två intensiva dagar och ska nu vara ledig lika många eftersom det blir arbete för hela slanten till helgen. Helt okej för mig dels då jag varit ledig de tre senare helgerna men även för att jag verkligen uppskattar att få ett par vardagar ledigt emellanåt ;))

Då kan jag få gjort lite som bara funkar dagtid och så är jag ju en person som har ett stort behov av att vara för mig själv med (o)jämna mellanrum, kanske mycket pga att det är intensivt socialt arbete som jag valt att jobba med. Fotona är från min lilla promenad genom stan till och från bussen och har hamnat i lite oordning med kvällen först och morgonen sen (och suddiga..) men,men så kan det bli och nu hinner jag inte göra om igen - bild uppladdningen har strulat hela morgonen för mig... (världsliga problem)

Fick mig ett par rejäla tankeställare då jag tassade runt hos er andra i natten då jag kom hem igår. Dels upptäckte jag att en bloggvän varit med om ett ruskigt möte med en älg i fredags och när jag såg bilderna på hennes bil nu efteråt så kan jag bara säga att hon och hennes son hade änglavakt som klarade sig utan fysiska skador men självklart är det ändå en omtumlande händelse som gör att man tänker lite extra på hur fort allt egentligen kan ta slut och följdtankarna handlar ju då automatiskt om vad som är viktigt och hur mycket det finns att vara tacksam över som man kanske inte alltid ser eller tar vara på.... Tänkvärt eller hur?

Och hos Agneta/Snäckskalsdalen hittade jag denna förfärliga berättelse om en helt vanlig tjej som så gärna ville ha barn med sin kärlek, fick det och nu lever i en mycket tragisk livssituation. Jag bara grät i natt, och ska inte ge mig in på att försöka berätta hennes historia - det gör hon bäst själv här....
Tror jag ska avsätta en liten stund varje dag till att tänka på det jag har att vara tacksam över i mitt liv!

I mitt förra inlägg kanske det verkade som att jag har en jättesläkt som träffas och umgås på gemensamma aktiviteter och middagar titt som tätt... Så är det inte! Iår var det jag och Hr Larsson, min dotter och son med respektive samt min bror, svägerska och brorsdotter. That's it ;)) Detta är min lilla släkt och familj som jag håller så kär. Min mor och far är tyvärr inte med oss längre och Hr Larsson (och jag) har på outgrundliga vägar tappat kontakten med hans två döttrar så de har förvunnit ur familjekretsen de också, trist nog.... Har ju en massa kusiner, mostrar och morbröder men de har jag inte umgåtts med sen barndomen och vi ses bara vid begravningar numera :(
Men som sagt, är tacksam för de jag har och ska bli ännu bättre på att ta hand om dem!

Idag ska jag iväg på senior-hälsokontroll men min bästaste vän - Tottisen - som nyss fyllde 10 år och som jag så gärna vill behålla, frisk och pigg så länge det går.... Och jag måste komma ihåg att köpa talgbollar till mitt morgonkaffesällskap utanför fönstret som har fått egen ljusslinga i syrenbuskarna ;))

Lova att ni är rädda om er där ute i livet och vardagen!

Kram Allis

Nattfunderingar, busschaufförer och turgummma!

Hej och hallå mitt i natten ni fina!

Nej! med denna bussen, och härifrån, åker jag inte - men det var min enda bild som kan symbolisera det jag tänkte att detta inlägget ska handla om...

Fast först vill jag bara tacka för alla glada hälsningar här det sista - inte nog me

d att så många glädjs över att jag tydligen blivit en "turgumma" utan ni firar även med mig mina jobbframgångar!

Jag bugar, bockar och Tackar :D (och rodnar)

Och under kvällens sliriga hemfärd i den vintriga fredagsnatten hann jag både fundera på var jag ska hänga min vinst och på vad kul det är med alla nya bekantskaper jag gjort (och gör) här på bloggen och att jag är så himla glad att jag började blogga - då - en gång - i ett annat liv - för länge länge sen...

Men! Jag åker ju mycket buss eftersom det är det vettigaste och mest ekonomiska sättet att ta mig till jobbet på i den stora staden Gbg och det har blivit lite av en hobby att medans jag färdas mina 50 minuter, 35 km och ett byte att observera vilken typ av chaufför det är just denna gången. Vissa lär man sig ju känna igen men det kommer ju också ständigt nya förmågor och det är väl allmänt känt numera att det även i dessa serviceyrken ingår en viss del "charmkurs" i utbildningen (som sagt..) - säkert som en del i tidens fria marknader med offentlig upphandling av allehanda tjänster. Det är just detta fenomen som är så intressant, särskilt för någon som jag som är superintresserad av (läs passionerat galen i att studera;)) människors beteenden ;))

En del tar sin uppgift på största allvar och rabblar sin inövade, "charmiga" ramsa "Välkomna till Orusttrafiken, vi ber er uppmärksamma att det är lag på att använda bältet och vill passa på att önska er en trevlig resa...osv." och skulle helst ha velat ha tid att gå runt och personligen kontrollera att alla, efter uppmaningen i högtalaren, sätter på sig bältet - ungefär som på en åkattraktion på ett nöjesfält...

En del hade nog som högsta dröm som små att bli flygkaptener och låter i högtalaren ungefär så här: Detta är er busschaufför som talar, vi kommer nu att ta er till Göteborg och där beräknas vi vara klockan tretton och fyrtiofem, i Gbg är det småmulet och lätt duggregn och vi ombord ska göra vårt bästa för att ni ska få en angenäm resa med oss.... MEN hallå, hoppas detta är ett skämt!! - Vem skulle det annars vara som talar i mikrofonen, vi vet vart vi ska och kan tidtabellen, vädret kan knappast förändras drastiskt på några mil och JA! det är er jobb att ta oss från A till B utan nåt mankemang!! Denna variant gör mig mest skrämd - var (??) rekryterar de sin personal.....?

De som totalt flippar ur om något går galet eller hamnar utanför det inövade är nästan mer regel än undantag - "typ": krångliga och ovanliga frågor om zonbyten och/eller att personen tappar tålamodet med att chauffören inte kan svara osv...

Då är de nästan mer benägna att slänga av personen för att kunna hålla tidtabellen hellre än att bara lugnt och fint försöka lösa problemet - eller varför inte bara låta resenären åka med och "göra två flugor på smällen": ringa nån som kan svara på frågan och lösa det under vägen....?

Ett annat exempel är de som tar sitt kall på största möjliga allvar, som en som ofta kör vår direktbuss på morgonen och tror att det är han, och bara han!, som skall göra vår dag! Han pratar och pratar och pratar på sin (iof) charmiga finlandssvenska i högtalaren... Det finns ingen hejd på alla glada tillrop om att ta vara på dagen, att det kan vara vår stora turdag idag trots att det regnar på tvären, är mörkt och kallt och att november bara är trist och alla vill slöa, sova eller varför inte läsa tidiningen ifred??!! (Fast jag tycker han är rätt skön, påminner mig om moomintrollet ;))

Och så finns det de som bara vill ha ett (säkert?) jobb och som redan innan hade åsikten att det där med charmkurser bara är blahablaha och gick säkert inte ens dit på de träffarna... Såå j*la otrevliga!! Har själv inte blivit drabbad men har sett desto fler som blivit det och det var en sån chaufför som gjorde att detta inlägget kom till - tyvärr, jag vet... det är ju egentligen inte de "negativa" som ska få uppmärksamheten, varken i detta eller annars men, men.. skulle nog egentligen kört sopor va? (slippa prata med skiten)

Igår var det iaf en stackars kvinna med full packning och ett par rätt trött och griniga barn - kan bara gissa att de varit på ett par dagars Göteborgsbesök, kanske julmarknaden på Liseberg, Universeum, lite andra sevärdheter och nu skulle de med ett plan hem till någon (annan)stans i Sverige - klockan var sent, de alla var trötta och stressade för att hinna med planet hem - ja, ni fattar!

Och hon springer självklart fram till våran buss som det står "Landvetter Centrum" på - hur ska hon i sin trötta förvirring kunna tänka klart och veta att denna skylt inte har det minsta med "Landvetter Flygplats" att göra??

Och hon frågar såklart om bussen går till nämda ställe (Landvetter), varpå vår kära, trygga klippa vid ratten svarar "Ja" och lättad vänder hon sig till de tårögda barnen och säger att nu ska vi bara åka buss en stund, sen till planet och sen är vi hemma och där hämtar pappa oss.... Allt detta hör alla runt omkring, inklusive chauffören som VET att detta val kommer att innebära att de iof tillslut kommer till flygplatsen - men med all säkerhet kommer att bli alldeles för sena (ca 3 byten till)....

När de därefter börjar att släpa ombord alla weekendväskor så känner jag och en man framför mig att nu får det vara nog och detta måste vi stoppa så vi informerar den stackars mamman om att hon kan vänta 5 minuter så kommer "flygbussen" som tar henne och barnen direkt till dörren vid in- /utrikesflyget på Gothenburg Airport och under tiden som vi förklarar så säger föraren, rätt tyket ett par gånger, att detta har han inte tid med, han har tider att passa... Och jag kan inte låta bli att säga åt honom att det kunde han ju tänkt på från början då!!
Och alltså gett rätt info och sen hade vi ju varit på väg igen och inte blivit dessa minuter sena som nu stör honom så...
Jag behöver nog inte berätta för er att just denne föraren varken brydde sig om ifall vi använde "bilbältet", hade en trevlig resa med Orusttrafiken eller kom av på rätt hållplats - trots att det fanns önskemål om detta från andra kollektivåkare..... det fick andra, erfarnare, resenärer upplysa om ;))

Ibland kan jag tänka att varje sån här liten värld kan spegla den stora....

Är det så svårt att hjälpa varandra lite här i livet??

Oavsett om det är i stora eller små frågor...

Jag har kommit på att det inte är varken svårt eller jobbigt att fråga:

"Kan jag hjälpa dig med något?"

Jag har gjort det några gånger nu och upptäckt att det inte behöver innebära det betungande ansvaret för personen ifråga som vi ofta tror (är rädda för??) att det gör.

Har också kommit på att det antagligen ger mig mer än den det gäller, på så sätt att jag får uppskattningen och kan dela glädjen med den tillfrågade ...

Är nog lite knäpp och "egen" men ville verkligen dela detta med er här i Blogglandia som verkar vara sunda, realistiska personer som säkert kan ta saker och ting för vad de är -

men så är jag ju en "turgumma" också ;))

Kram Allis