Ljusglimtar!

I fredags tändes ljusstaden Göteborg upp, Liseberg öppnade sin julmarknad, inbjudan till julbord har kommit och jag undrar....

Vad hände med hösten?

Det blommar fortfarande i trädgården som jag inte ägnat någon tid alls åt sen i somras mer än att fylla på fågelmatarna och i veckan som gick plockade jag en liten rosbukett som fick följa med till jobbet...

Mellan envisa förkylningar har det blivit lite promenader...

...med Mynta såklart men annars har all tid och energi gått till arbete. Inte optimalt kanske men att ligga nedbäddad emellanåt innebär oundvikligen intensiva insatser för att hämta igen...

Så nu i gråa november passar jag på att pigga upp mig med att kika på bilder från den ljusare årstiden och allt härligt som hände då ;)

Semestern rivstartade första dagen med att vi satte oss på planet till Palma, vi hade fått det fantastiska erbjudandet att låna huset uppe i bergen på Mallis igen och vilken vecka det blev!

Jag hade bara en enda önskning för min födelsedag och den gick i uppfyllelse - att få fira dagen här på Es Parrot Vell i Bunyola, i solen vid poolen med utsikt över bergen med mina nära och kära. Alla kunde inte komma med men att några lyckades var underbart!

Det blev en vecka av ren njutning!

Sol, bad, utflykter till vackra platser, avkoppling i skuggan...

.... och inte minst de mysiga kvällarna på terrassen under de "glada lamporna".

Det är svårt att beskriva upplevelsen.... men den var magisk!

En vecka går fort och det är alltid lika sorgligt att säga hejdå till denna mycket speciella plats, men vi kommer tillbaka och denna gång var det flera veckors semester kvar så det kändes lite lättare.

Ha en fin novembervecka och ta till alla knep för att hitta lite ljusglimtar i tillvaron!

Kram Allis

Hemma igen - 1:a Advent

God söndagsmorgon kära ni!

Är tillbaka i Sverige igen och mitt i min jobbarhelg som började i fredags och slutar ikväll.

Men det känns helt okej, batterierna är laddade ;))

Min ambition att kommar ut på en timmas promenad innan det är dags att åka blev det inget med kan jag bara konstatera! Storm och regn på tvären lockar inte!

Imorgon är en ledig dag så det får bli lite adventspyntande här hemma då istället. Ja jo, lite pynt har väl kommit upp men kraftansträngningen blir att få upp alla adventsljusstakar på jobbet idag - och Herr Larsson ska ändå till dottern i Lilla Huset för att hjälpa dem med sin köksrenovering så vi tar lite glöggmys imorgon kväll istället.

Det känns ändå okej att vänta lite till med julstämningen efter de underbara dagarna i bergen mitt på Mallorca. Vädret var väldigt blandat men vad gör det?! Bara att vara där, känna lugnet och njuta av dofterna, utsikten är så välgörande...

Där uppe ligger huset och att gå ut på morgonen och plocka några apelsiner, citroner och clementiner direkt från träden är en upplevelse man kan leva på länge, länge....



Och att vakna till fåglarnas kvittrande, tupparnas galande och en makalös utsikt gör att avkopplingen är total!

Tja, livet kan vara betydligt mycket värre kan man väl säga?!

Vad spelar några regnskurar för roll? Det är ju så vackert ändå!

Ska försöka blogga lite oftare så det kommer mer bilder från resan framöver.

Ha nu en härlig 1:a Adventssöndag!

Kram Allis

På väg!

Jag tar mig en tur..

... till en by uppe i bergen på Mallorca...

...till det lilla huset...

... för en välbehövlig semester...



... för att filosofera lite...

... och kanske tar ett dopp i poolen...

...och är tillbaka lagom för att sätta upp adventsljusstakarna...

Var rädda om er!

Kram Allis

Snuvig tisdag....

Hej ni fina i Bloggvärlden!

Det är otroligt fascinerade och glädjade att ni finns där ute, vill dela mitt liv och mina funderingar!

Att denna värld dessutom är liten har jag det sista fått flera rara bevis på, så idag blir det ett särskilt "Hej" till Agneta, LisaMaja och Emma som visat sig vara "grannar" på ett eller annat sätt ;))

Men självklart även ett tacksamt "Hej" till er andra som är så söta och skickar krya-på-mig-hälsningar, tips om hur jag ska bota förkylningen och dessutom intresserar er för mina upplevelser - både nu och då!

Tack!

Så jag spinner vidare lite på mitt förra inlägg med att visa några bilder till från Finisterre. När sonen, i princip, ryckte handbromsen mitt i en brant uppförsbacke på hemvägen, trodde jag att något riktigt illa hänt med bilen... MEN! Det var detta han fick syn på backspegeln!!

Och det var helt klart värt att göra en märklig parkering för!

(iof så skulle ingen bry sig i vilket fall eftersom ingen i Spanien någonsin gjort en normal parkering där....men det är en annan historia)

Längst där borta till vänster, precis ovanför sonens huvud, ligger fyren (och världens ände;)) i slutet på den slingrande, smala bergsvägen som tar en evighet att köra men väl värt besväret då man är framme.
Med dessa scenerier i minnet återvände vi sedan de nio milen tillbaka till Santigo i kvällmörkret....

.... för att förbereda en både annorlunda och traditionell jul i vår lilla lägenhet. En del hållbara klassiker hade vi tidigare på hösten inhandlat på det stora, kända, svenska varuhuset i Porto så som sill, justmust, knäckebröd, prinskorv, senap. Lax och lite andra delikatesser från fiskdisken samt tillbehör till potatisgratängen gick att fixa i vår lokala mataffär. Värre var det med skinkan.... efter mycket letande och olika funderingar om att själva rimma en så blev det istället en vanlig skinstek och det funkade ju det också. Nytt på bordet fanns t.ex. Galiciens nationalrätt: Empanada - en helinbakad paj som kan innehålla antingen fisk eller kött, Tortillas som här är en tjock potatisomelett med olika tillbehör.

Som sagt, både tradition och nya influenser, allt lika gott och detsamma gällde julstämningen...
Även om inte hela familjen var samlad så blev det ju, som alltid, jul iallafall, på nåt vis.

Just nu känner jag mig lite piggare, har provat alla era tips och några till så nu hoppas jag att förkylningen är på tillbakagång. Kanske skulle passa på att baka lite idag om piggheten håller i sig?

Annars får det bli att kura ihop mig med vovvarna och en bok i soffan, funkar alltid! :D

Sköt om er i kylan!

Kram Allis

Ps. Viola: Nr 4 kom i brevlådan idag - Tack ;)) Ds.

Paket, längtan och älskade barn!

Måndagshej på er alla ni fina!

Tycker ni inte att min header är fin? Den gjorde min älsklingsdotter till mig då vi firade 1:a adventskväll hos dem igår!

Hon är en riktig fena på Photoshop så jag lämnar gärna över det till henne istället för att sitta och knåpa alldeles för länge själv ;))

Har suttit och bläddrat bland gamla kort eftersom jag letade efter ett speciellt att skicka kort till min älsklingsson som imorgon har namnsdag. Fastnade då bland alla mina foton från året i Santiago - och blev så nostalgisk och fick en sån otrolig längtan tillbaka att jag nästan började gråta. Det går inte att beskriva allt underbart vi var med om, det fantastiska landskapet, alla trevliga och roliga personer vi träffade.... Började ju på en berättelse om detta i höstas och jag ska skärpa mig och se till att det blir en fortsättning så att ni också fär uppleva detta smultronställe.

En av de vackraste stunderna i mitt liv var när jag och sonen, dan före dopparedan, åkte ut till kusten - till världens ände, Finisterre - för att titta på solnedgången. Det var en helt magisk upplevelse, förstår att de gamla romarna trodde att solen "dog" här, och försvann "över kanten" varje kväll för att återuppstå i öster morgonen efter och att pilgrimerna vandrade vidare hit efter Santiago, brände sina kläder för att i solnedgången renas och bli pånyttfödda....

Vi gjorde flera utflykter hit under alla årstiderna men just detta ögonblicket finns alltid med mig.... Tack igen min älskade son för att du "tvingade" med mig hit just då - det fanns en alldeles speciell mening med att få dela detta med dig!

Dunderglöggen är avsmakad och den blev bra, kunde kanske varit lite sötare men det går ju att justera i efterhand och när den har lagrats nåt år kommer den att vara super! (det som blir kvar...;))

Här är soligt och fint idag - men det blåser ilande kallt. Min efterhängsna förkylning har brutit ut så idag blir det att bädda ner mig och ligga och titta ut på en blå himmel och se hur vinden röjer med trädgrenarna. Något av det värsta jag vet är att ringa till jobbet och sjukskriva mig men ibland är det oundvikligt....

Och precis när vi kom tillbaka från lilla kisserundan, jag och hundarna, så kom brevbäraren - med ett efterlängtat paket! Vad kan passa bättre när man känner sig hängig....

...än ett paket från rara Viola?

Det är ju min vinstskylt och lite annat smått och gott som jag passade på att beställa från hennes nätbutik Romantiska Ting - fast de kan jag inte visa nu för först ska jag pyssla lite och en liten sak ska bli en adventsgåva till ett av mina älskade barn;))

Nu kryper jag ner och kurerar mig en stund så får ni andra ha en fin måndag - var rädda om er i kylan och snön!

Kram Allis

Santiago de Compostela del 2

Den berömda surfstranden i San Sebastian

Bara vår 5 dagars bilresa ner igenom Europa var ett upplevelse i sig eftersom ingen av oss tidigare varit ute på liknande äventyr. Vi bestämde oss för att ta vara på dessa dagar och inte stressa de 320 milen utan att vi även skulle se oss omkring lite och därför valde vi att ta oss från Tyskland genom både Holland och Belgien innan vi hamnade i Frankrike och där tog sikte mot spanska gränsen strax söder om Bordaux.

Deventer, Holland, blev vårt mål för andra övernattningen och även om vi visste om att en del saker är "annorlunda" där så blev vi iaf smått chockade då huvudgatan in mot centrum i denna lilla pittoreska stad visade sig vara "horgatan" kantad med skyltfönster fyllda av kvinnor i alla dess färger och som mest iklädda minimala bikinis som satt i "lockande" poser och läste tidningen i väntan på kunder. Helt ofattbart för oss (som vi upptäckte då....) pryda svenskar!! Vi lyckades ju dessutom att, i vårt letande efter hotellet, hamna på den gatan ett par gånger till och så här efteråt kan jag ju ångra att jag inte fotade för det är obeskrivbart, men där på plats kändes det helt omöjligt ;))

Så vid minnet av detta land dyker ständigt denna gata och dessa kvinnor upp, nån kanal med pråm på såg vi väl också men inte en enda väderkvarn eller tulpan..... ;))

Belgien är ju så pass litet att det inte tog så lång stund att passera, minnet därifrån är vår avstickare till Waterloo för att äta lunch och titta på monumentet till minne av Napoleons slag/nederlag där. Trevlig liten by, storslaget monument men inte så mycket mer, tyckte vi.

Efter att ha passerat gränsen in i Frankrike blev vi mer och mer nervösa ju närmare Paris vi kom eftersom vi bara hört om hur urjobbig trafiken är i och runt denna enorma stad. Helst ville vi köra en omväg för att slippa fransmännens huvudstad men se de går inte - Paris är en knutpunkt av alla vägar i norra Frankrike så oavsett vart du ska så måste du ta dig förbi där. Alla skräckhistorier vi fått höra om hur folk hamnat så fel att de kört runt hela nätter innan de hitta rätt, fastnat i 6 -filiga rondeller utan att kunna ta sig ut igen m.m. välde fram ju närmare vi kom... Och som alltid när man målar f*n på väggen så var det ingenting - bra skyltat från början till slut, även om det var många filer i bredd så var det inga problem att i god tid byta till rätt fil och vi körde bara fel en gång vilket vi rättade till snabbt och lätt vid nästa mot. Och även om vi såg Eifeltornet på långt håll så var vi inte alls sugna på att åka in mot centrum utan tog oss förbi och fortsatte söder ut, hamnade istället i Orleans som var betydligt mindre och lugnare.

Vägen sydväst ner igenom Frankrike bjöd på enorma, och nu menar jag enorma fält och åkrar (Skaraslätten är en liten plätt i jämförelse ;)) och insprängt där emellan låg små idylliska byar med ålderdomliga stenhus och med kyrkan mitt i, oftast vid ett stensatt torg med små uteserveringar där de äldre samlats för att dricka kaffe, röka och läsa tidningen medan senaste nytt avhandlades under skuggan av uråldriga träd.

Nån gång i framtiden kommer det att bli några semesterveckor till att utforska dessa trakter mer noggrant och med att låta oss känna på atmostfären och lugnet här.

På minussidan under de få dagar vi tillbringade detta land hamnar rastplatsernas vidriga toaletter som var helt omöjliga att använda, de skyhöga vägavgifterna samt fransmännens besynnerliga (hotell)frukostar med sockrade franskbrödskivor att rosta med enbart kaffe och supersöta marmelader till - inget för oss rågbrödsälskande svenskar.... Däremot förvånades vi av att fördomen att fransmän ogärna pratar engelska kom på skam - de gjorde de visst det och helt utan "trug", som tur var för oss som knappt sagt en franskt ord sen skoltiden och även om vi hade försökt så är det tveksamt om de fattat någonting...

Då vi närmade oss gränsen och såg Pyreneérna avteckna sig i fjärran visade bilens termometer äntligen på sommarvärme efter att hela tiden fram tills nu inte överstigit 10 grader, varit mulet och till största delen duggregnat. Därav att inga foton blev så pass bra att de är idé att visa här.....

Några mil efter gränsen ligger den otroligt vackra staden San Sebastian och här var det återigen dags att leta reda på ett hotellrum och nu blev vi varse att vi hamnat i Spanien och även i Baskien! Det första, påtagliga beviset på att vi var i detta land som vi skulle bo i under minst ett år framöver var att det är helt omöjligt att hitta en restaurang som kunde stilla vår hunger före 20.30-21.00 på kvällen, de var stängda allihop - vi visste ju om detta med siesta och sena middagsvanor m.m. men hade nog ändå inte riktigt fattat grejen så vi åt våra första tapas (pinchos) på en bar i väntan på att staden skulle vakna till liv igen. Och att vi var i den autonoma provinsen Baskien gick inte heller det att undvika då de flesta skyltar i stan enbart var skrivna på detta totalt obegripliga språk - t.o.m. för att klara av en så enkel sak som att hur/var/när avlägga parkeringsvgift övergick vårt (hyfsat språkliga) förstånd och vi fick leta ett bra tag för att hitta någon som ville (?!) tala engelska/spanska och förklara hur det fungerade... Men oj! vad vi skrattade! Det var som att vara med i en kombination av en fars/dolda kameran...

Även om vi hade klarat att ta oss de 70 återstående milen utmed spanska norrkusten dagen efter så valde vi att njuta ytterligare en dag på resande fot för här var, och är, så otroligt vackert med havet och kusten på ena sidan och bergen en bit in i det gröna, böljande lanskapet på den andra. Absolut en ouppmärksammad pärla i Europa! Det blev många stopp på de vackraste utkiksplatserna innan vi slumpmässigt valde den lilla fiskebyn Ribeira strax innanför gränsen till Galicien och ett litet charmigt familjehotell nere i hamnen.

Det var en så otrolig och märklig känsla då vi dagen efter, för första gången rullade in i Santiago de Compostela - slutmålet för denna fantastiska resa samt för alla tusentals pigrimer som varje år vandrar hit och dessutom vår nya hemstad för minst ett år framöver. Lyckokänsla blandat med nyfikenhet och en pirrig magoro av "hur ska detta gå och vad!! har vi nu hittat på??? " enades vi om att intrycket var, denna soliga aprildag då vi för första gången insåg hur långt hemifrån vi verkligen var och att allt invant nu för lång tid framöver var ohjälpligt borta och till ingen som helst nytta......
För er som så önskar följer en fortsättning senare om de första dagarna och alla dess intryck och upplevelser. Tidigare inlägg hittar ni under etiketten Spanien.

Tack ni fina! för era uppiggande kommentarer - det känns redan bättre - och vet ni vad?? Min underbare Herr Larsson har fixat oss en ledig helg med hundvakt och allt så imorgon bär det av till (ytterligare) en av mina favoritstäder: KÖPENHAMN!!
Så nu ska här packas och fejas lite så det blir beboeligt för älsklingssonen och sötaste svärdottern ;))
Åhh vad det ska bli härligt att göra återbesök i de ljuvligaste secondhandaffärerna, strosa i Dyrehavsbakken och insupa den unika danska atmosfären - kanske i sällskap med en Tuborg och den lille en, Gammeldansk som är ett "måste" vid dessa tillfällen - men bara då ;))

Ha en härlig torsdag och var rädda om er!

Kram Allis

Santiago de Compostela del 1

Staty av aposteln Jakob (San Yago på galisiska = Santiago) på Monte de Gozo (Glädjens berg)

Hej på er!

Nu har jag fått flera förfrågningar under sommaren bl.a. om hur vi hamnade i Santiago och om hur det var att bo där m.m. Jag har tidigare skrivit en del om detta men det är ju ett tag sen nu så för er som tillkommit kan jag gärna göra det igen. Det var faktiskt där som jag började blogga, då hade jag lite mer ledig tid och en del av den tillbringades vid datorn och där upptäckte jag Blogglandia och, som en inbiten dagboksskrivare så kände jag att "detta vill jag prova"... och på den vägen är det ;))

Under 2007 reste maken, Herr Larsson, i tjänsten ett flertal gånger till Spanien och var väl en... fyra, fem gånger i Santiago där han hade samarbete med ett företag i samma branch. Paqi och Javier som driver denna firma var så otroligt gätsfria och underbart trevliga så de tre, ganska snabbt, blev vänner också och redan första gången maken var där så sa han när han kom hem att "dit måste du åka med någon gång" och i samma andetag berättade han om människorna, naturen, staden, livsstilen osv på ett, för honom!!, så lyriskt, målande sätt att jag fattade direkt att detta var något alldeles extra.

Vid hemkomsten av hans... kanske... tredje besök så sa han, mest på skoj, att Javier frågat om han inte ville komma ner och jobba ihop med dem på plats och hjälpa dem att komma igång då de var ganska nystartade på just hans gebit. Först var det väl mest något vi nämnde vid fredagskvällarnas rödvin då vi oftast brukar filosofera över lite annat än det vardagliga ;)) men ett frö var sått!!

Till saken hör även att jag för 30 (?!) år sedan, då mina vänner åkte på språkresor m.m. hade fast sällskap och var en inbiten stalltjej så även om jag säkert lyckats övertala mina kära päron om att lägga den "förmögenheten" på att skicka mig till Brighton lr liknande en månad så fattade jag då inte grejen med att göra en sån utflykt - jag hade ju allt jag ville ha hemomkring liksom :D Med åren, och andra intressen, har jag dock insett att det kan vara en bra erfarenhet och ett otroligt minne för livet att ha bott och upplevt en annan kultur och tvingade därför , mer eller mindre, iväg ungarna då de kom upp i den åldern. Jag har ända sedan dess tänkt att "nån gång så ska jag komma iväg" men ni vet hur det är - livet rullar på med familjen, jobb, ändrade levnadsförhållanden och det stannar oftast vid drömmar.

En fredagskväll i början av oktober efter då jag hämtat Herr Larsson vid flyget och vi kurat ihop oss i soffhörnet med levande ljus och lite taxfree att skåla i kände vi att tankarna om hur det skulle vara och hur det skulle gå till att flytta utomlands börjat att anta så stort utrymme i vårt liv att det var dags att antingen ta oss en riktigt seriös funderare och utifrån detta komma fram till "ska vi eller ska vi inte" - åtminstone undersöka om det skulle vara möjligt. Annars fick vi nog släppa tankarna på hela grejen och liksom gå vidare.

Det behövdes inte mer än en veckas efterforskningar och en fredagskväll med ingående snack om för- nackdelar förrän vi konstaterat att:

1. Varför vänta? Och på vad?

2. Barnen är stora och klarar sig gott med hjälp av de föräldrar de har kvar på hemmaplan (vi har två var på var sitt håll)

3. Vi har inte längre några gamla föräldrar kvar i livet att ta hand om.

4. Jag hade bara mitt timvik inom behandlingesvärlden och visste inte riktigt hur jag skulle gå vidare yrkesmässigt.

5. Herr Larsson hade, i princip, fått okej på att ta tjänstledigt ett år.

6. Paqui och Javier blev himlastormande glada, hälsade att vi var välkomna och lovade att hjälpa till med det praktiska på plats i Santiago.

Summa summarum: En lång lista på fördelar och knappt en enda på minussidan - alltså blev beslutet i mitten av oktober 2007 att:

Självklart ska vi åka - gör vi det inte nu så kommer vi aldrig iväg!!

Sen pågick ständiga förberedelser fram tills vi den 1 april 2008 hade stuvat bilen full, åkte runt bland barnen och vännerna och sa "hejdå" för att därefter vänta bilen mot söder och påbörja den 320 mil långa resan mot ett nytt hem och liv. Och vi har inte för en sekund ångrat att vi tog modet att lära känna denna, lite okända, delen av Spanien. Ett helt underbart gott liv hade vi från dag 1 tills vi med vemod tog farväl, packade ner både vårt Galisiska hem och alla minnen och erfarenheter och åkte hemåt igen ett år senare med löfte till alla våra nya vänner - och oss själva -om att komma tillbaka igen.

Men om det och om vårt år där berättar jag mer om i senare inlägg, ska försöka göra regelbundna inlägg om våra upplevelser och om livet där framöver för er som orkar och är intresserade. Under etiketten Spanien finns även tidigare inlägg.

Nu är jag ledig i hela fyra dagar och ska bara ägna mig åt att komma ikapp här hemma, gosa med mina älsklingar och åt att vila upp min trötta hjärna och kropp ;))

Ha en härlig torsdag, kära bloggvänner!!

Kram Allis

La Noche de San Juan - spansk midsommar!

Som en del säkert redan har läst om här så bodde jag och Herr Larsson ett år i Santiago de Compostela, Galicien, Spanien - ett år som har satt livslånga spår i oss och som vi alltid kommer att längta tillbaka till (vem vet, en dag kanske vi flyttar för gott...) Vissa dagar är längtan extra stor till denna mycket speciella plats på vår jord och då kan det komma ett inlägg som detta:

Även i Spanien (och Portugal) är traditionen att fira sommarsolståndet minst lika stor som här hemma och självklart har Galicien sina alldeles egna ritualer utöver de som är gemensamt med övriga landet. Keltiska som de är så handlar det mycket om att driva ut onda andar, att rena sin själ och att skrämma bort häxorna denna natt. Nio är talet som gäller så på förmiddagen tar man sig till den lokala marknaden för att införskaffa en bukett med just detta antal blommor/växter som sedan ska ligga i vatten över natten. Detta vatten ska kvinnorna sedan tvätta sig med för att öka sin fertilitet och säkra att barnen blir välskapta. Så jag traskade såklart iväg till Abastos i Santiago och skaffade min bukett av en gammal gumma som själv såg ut som en häxa, men några mer barn ska jag ju inte ha så buketten fick stå i en vas istället ;))

Som vanligt så tar man alla tillfällen i akt att fira och då gör man det ordentligt; alle man ur husen, dekorationer , blommor, mat och vin i överflöd, musik och sång på gator, torg och stränder - alla i en salig blandning, gammal som ung - efter siestan på eftermiddagen samlas familjer och vänner och festar sen hela natten. Men även om det dricks en hel del vin så såg vi faktiskt aldrig någon som var "full" på hela vårt år där....

Vi hade förmånen att bli medbjudna på en liten nätt familjeträff, som det hette innan och som visade sig vara en tillställning med 25-30 personer i ett sagolikt hus med en minst lika fantastisk trädgård. Tyvärr tog jag inte alls så många kort som jag hade velat göra, men när övriga gäster började snegla undrande på mitt fotande så kände jag att jag nog skulle begränsa mig lite....

Alltså höll jag mig på lite behöringt avstånd med min kamera och bilderna blev därefter.

Då Galicien till så stor del består av kust och fiske och detta är dess och även övriga landets huvudnäring så finns det inte en högtid eller annat firande som inte har fisk/skaldjur som huvudingrediens på menyn (guud så mkt konstigt från havet jag åt under den tiden där). Då de firar San Juan (sankt Johannes) är det sardinerna som ska premiärätas efter att de grillats över öppen eld utomhus. Vi fick väl ner ett par var jag och Herr Larsson tills vi kände att vi varit tillräckligt artiga men gott var det inte och jag har aldrig varit med om så mycket ben i en så liten fisk..... Jaja, men vi har provat iaf och det är ju huvudsaken och dessutom fanns det ju det vanliga överflödet av ost, bröd, skinkor, korvar, pajer m.m. så inte behövde vi svälta precis ;))

Där nere blir det ju mörkt på natten även mitt i sommaren och när vi ätit, skrattat och dansat många timmar och klockan slagit tolv är det dags att tänka bålet som egentligen då ska bestå av nio stockar och nio gånger ska männen hoppa genom elden - både för att driva bort onda andar och för att rena sig men även som en manlighetritual - att visa hur macho man är som vågar att hoppa genom de högsta lågorna. Señor Larsson hoppade inte kan jag meddela, till de övriga männens stora besvikelse ;))

Fram på morgonkvisten var det dags att åka hem efter en oförglömlig dag och natt - tack kära Paqui och Javier som lät oss uppleva detta bland era vänner, högt uppe i bergen ovanför La Coruña med den härliga utsikten över kusten med alla eldarna denna natt!

Kram Allis

*Trafikvett*

Det är tur att det är nära till allt här i Santiago för jag vill inte köra bil inne i stan, jag tror att jag har sett alla varianter av att bryta mot trafikregler som finns och gallegernas trafikvett, eller brist på, slutar aldrig att förundra mig.
När jag åker bussen till eller från skolan så blir det, så där varannan dag, stopp på någon av smågatorna för att de har dubbelparkerat, bussen kommer inte fram och chauffören får hänga på tutan till bilägaren/na kommer ut från fiket och kör iväg. Med tanke på tiden det brukar ta så är det mañana som gäller och de avslutar säkert sitt kaffe i lugn och ro…

På tal om bussresorna så hade chauffören en dag inte växel till en tjej som ville fylla på sitt kort och vad gör man här då? Jo man stannar bussen utanför en bar så att hon kan springa in och växla, så klart!
Annars är sådant som att köra mot rött, parkera på övergångsställen, refuger och motorvägsav- och påfarter, köra om på insidan vardagsmat här. Det är ovanligare att man ser en bil som inte är skrapad runt om än motsatsen. Skulle kunna räkna upp många exempel och då tycker ändå mina andra utländska vänner att det är ”ingenting” mot i deras hemländer (England, Kina m.m.) Man kan ju göra sig lustig över att svenskarna, i allmänhet, anses överdrivet laglydiga och att vi älskar regler, lag och ordning, men i trafiken gillar jag verkligen det.
Vad glad jag är att jag numera alltid tar med kameran vart jag än ska, idag lyckades jag att fånga ytterligare en specialvariant på parkering. Smart, va!
Kör lugnt där ute // Kram Allis

*Sol, shopping och hårfunderingar*

Sol från en klarblå himmel och till och med lite värme, idag kan man inte ana att det låg snö här igår förutom en liten, liten rest av snögubben i parken. Passade på att ta en promenad till stan i det härliga vädret, idag blev det till Abastos som den permanenta torgmarknaden i Santiago heter. Det är så härligt att strosa runt där en stund och titta på allt som utbjuds, för att inte tala om alla de som står för försäljningen; alla dessa gamla gummor, gubbar, pratsamma slaktare, fiskarfruar är bara så underbara. En del har permanenta stånd medan andra bara säljer några kartonger med ägg, lite grelos och lök från den egna lilla täppan.
På hemvägen fick jag plötsligt lust att kika in på Zara som, liksom alla andra butiker, har Rebajas (rea) nu i januari. Hittade en snygg kjol och då var jag ju tvungen att ha en matchande tröja också J
Nu håller jag på att färga håret tillbaka till min naturliga hårfärg, märkligt med den här grå-bruna nyansen som kommit sista åren – det brukar ju bara gamla människor få… Sen ska jag klippa lite på topparna med, nu gnisslar min vän frisören tänderna, men, jag som har ångest över att gå till frisören där hemma , aldrig i livet att jag låter en galisisk dito sätta saxen i mitt hår. Vissa av er har ju sett vad de kallar mode här så jag tror ni förstår mig och även hemma i Sverige lyckas ju dessa klippmästare få till antingen en pudelfrisyr som dom oftast kallar ”änglahår” eller så kommer jag ut på gatan med ett hår som de envisats med att platta i en timma och som, trots deras bedyranden om motsatsen, krullar till sig på två röda ute i den fuktiga luften… alla varianter av klippningarna är lika hopplösa att göra frisyr av där hemma i alla fall och då blir det som vanligt – en hästsvans ett bra tag framöver. Att jag dessutom är betydligt fattigare gör ju inte ångesten bättre, min 500 spänn för den proffsiga klippningen och 200 för en flaska gojs som ”garanterat håller frisyren på plats hela dagen” – Nej tack!
Ha en härlig helg! Kram Allis
Dagens värdelösa vetande: Idag fyller Tintin 80 år - Grattis! http://sv.wikipedia.org/wiki/Tintin

(idag blir det bilder från Abastos, tagna i somras...)

Muy raro!

Trodde knappt mina ögon i morse när jag kom upp och tittade ut: SNÖ!
När vi, i höstas, pratade om snö på min kurs så sa min lärare, 32 år, att hon bara en gång sett snö här och då bara i luften, aldrig som lagt sig på marken. Jag skojade och sa att ’jag tror det blir snö här denna vinter’ och hon bara skrattade... måste ringa henne och fråga vad hon säger nu då?
Massa folk var ute i parken och fotade, alla pratar med alla överallt om snön, medierna handlar (nästan) inte om något annat och i El Correo Gallego rapporteras om 82 olyckor på 24 timmar. Kommer man från Sverige så känns det inte lika ”stort”, men jag antar att det är ungefär så här som norrlänningarna tycker om oss ”sörlänningar” och vårt kaos så fort det kommer lite snö över södra Sverige… :D
Kramar Allis
På fotot en sällsynt ”gäst” här i Santiago…

”Nu är glada julen slut, slut, slut…”

Jaha, idag plockas allt julpynt bort från staden, så det är väl lika bra att jag packar ihop min lilla spanska gran också då. Denna jul blev inte så mycket mer pynt än granen, några julstjärnor (som redan är halv döda av draget från fönstren) ett par hyacinter (som inte luktade särskilt mycket) och en julduk på middagsbordet – men sonen, som kom på besök, tyckte det blev lite julstämning och det räcker ju. En trevlig överraskning var julklapparna från min f.d. svärmor; en vacker löpare, fina julljus och en CD med julmusik så dessa bidrog även de till vår känsla av jul medan vi avnjöt vårt spansk-svenska julbord. En nyhet på vårt bord i år var Seranoskinkan som är så fantastisk god så den kommer att få följa med hem till Sverige och bli en ny tradition.
Idag fick Tottisen ett, något försenat, julbad och detta var inte så populärt. Stackarn vad han led, trots all korv som han fick som tröst :D

Kramisar på er alla!

*Brrr*

Fy, vad kallt! Ja, det är ju ändå januari så det är kanske inte så konstigt att vintern kommer hit också… Kom precis in från morgon promenaden och det är riktigt isiga nordvindar som blåser över Santiago idag. På GöteborgsPostens hemsida finns en artikel om att kylan lamslår Europa och att det på flera ställen uppmäts köldrekord och dessutom har kommit ovanligt mycket snö. Redan i november meddelade nyheterna här att det varit den kallaste och snöigaste november i norra Spanien sedan mätningarna började. Jag undrar lite över hur detta hänger ihop med den globala uppvärmningen och inser att jag vet för lite även om detta, som så mycket annat man läser och hör om hela tiden men aldrig tar sig tid att lära mera om. Alltså blir det några timmars intressant och, ibland, krånglig läsning och efteråt känner jag min lite klokare och mer insatt.
Idag ska jag inte trötta ut er med en massa fakta men för er andra ”nyfikna” kan jag rekommendera att avsätta lite tid för att förstå lite mer om detta. Känner mig i alla fall lite nyttig som åker kollektivt eller går dit jag ska så mycket som möjligt. Vad enkelt det genom internet idag har blivit att förkovra sig och att jämföra olika sätt att framställa nyheter och frågor, och tur är väl det för jag blir ofta irriterad på medias och journalisters rapportering av händelser runt om i världen. Nyhetsartiklarna är ofta ofullständiga, vinklade och utelämnar fakta och nu menar jag inte den så kallade ”nyhetsrapporteringen” i svensk kvällspress som ju, som bekant, kan få till rubriker av precis vad som helst (eller absolut ingenting) utan mer seriöst media.
Underbart vackra färger blir det i alla fall vid solnedgången, oavsett om det beror på luftföroreningarna eller inte… Ovanför en bild från kvällen före julafton när solen nyss gått ner över världens ände, Finisterre (Galicien).

Livet på ett köpcentra!

Torget i mitten av Area Central med butiker, resturanger, barer m.m. i gatuplan och första våningen, parkeringshus under jord och lägenheter i de fem övre våningarna.

Utsikt uppe på toppen i "vår" park, närmast nedanför ligger köpcentrat, Area Central som då det byggdes -95 var störst i Europa, och det är katedralens tornspiror som syns längst bort.

"Utsikt" från vår inglasade balkong ner i köpcentrat och som består av två kvadratiska huskroppar med en innegata emellan och ett stort utomhustorg i mitten.


Åt andra hållet mot hotellet och vår mataffär Alcampo, Spaniens motsvarighet till ICA Maxi.

Och brevid varje trappuppgång finns en mini-innergård där man ska hänga tvätten - det gäller att inte vara höjdrädd.....

...för det är alltså meningen att man ska hänga ut genom hallfönstret för att få upp tvätten!!

Hej!

Ja, som ni märker så ligger inlägget om trettondagsaftonen på dagens datum men så får det bli när man bor i en avkrok med en av världens sämsta uppkopplingar, självklart så fungerade inte internet igår kväll när jag skrivit klart… Jaja, detta är bara en av alla ”nyheter” man får vänja sig vid när man väljer att bosätta sig i ett annat land, jag skulle kunna rada upp hur mycket annat annorlunda som helst; en del skrattretande, vissa sorgliga, några förbluffande och andra härliga! Men jag tror att jag tar en sak åt gången så kanske det inte blir så tjatigt.

Att bo i lägenhet (25 år sen sist) och dessutom på 6:e våningen ovanpå ett stort köpcentra är en upplevelse måste jag säga, något som vi nu gjort i nio månader med blandade känslor… Vår hund, som kom hit för 4 månader sedan, är ju van att bli utsläppt på tomten där hemma med jämna mellanrum men det går ju självklart inte här utan då blir det först hissen ner, sen över torget ute, därefter över torget inne och till slut över gatorna och äntligen framme vid parken och lite grönt gräs och buskar att göra det nödvändiga vid – är en annorlunda rutin flera gånger per dag.

Irriterande är att det aldrig är tyst! Att vi sedan har vår balkong över lekplatsen och alla plingande och tjongande makapärer som ungarna åker på gör ju inte ljudnivån bättre. Fascinerande är att oavsett tid på dygnet så är det alltid! folk som promenerar och tittar i skyltfönster, märkligast hittills var nog när jag gick ut med vår hund på nyårsnatten, klockan 02.30, och det står ett medelålders par och studerar ett skyltfönster med klockor och smycken mycket intresserat… På söndagarna är det stängt i alla butikerna men idag är det som tur är helgdag och så lugnt som det kan bli här och dessa ”tysta” dagar blir som små andningshål, särskilt efter alla dessa julhelger då det varit öppet varje dag och vissa dagar rent kaos både inne och utanför med allt folk och bilar. I söndags kväll, då vi kom hem från vår utflykt till havet, var det knappt att vi kom in i vårt underjordiska garage för alla bilar som stod i kö för att komma in i det fulla (!) p-huset där nere… Dessutom tror gallegerna att det hjälper att tuta hela tiden då…?...

Nu tror (och tycker) ni nog att jag klagar men detta är en upplevelse som allt annat här och det är samtidigt lite lyxigt att ha allt så nära; butiker, restauranger, caféer och barer. Dessutom har vi en härlig park alldeles strax bakom Area Central, som köpcentrat heter, med den bästa utsikten över staden, dit det också är precis lagom gångavstånd. En annan anledning till att vi valt att stanna här (så länge det handlar om ett år) är att lägenheterna är nya, fräscha och allt fungerar. Så här i efterhand är jag glad, ändå, att vi hamnade här – bara tanken på en massa strul i något gammalt och slitet med vår dåliga spanska då vi kom hit får mig att bli trött. Vi har hört en del skräckhistorier om lägenheter utan värme, sunkiga toaletter, trasiga tvättmaskiner, strömförande diskbänkar och annat smått och gott som det känns som att vi klarar oss alldeles utmärkt utan :D

Ha det bäst! Och glöm inte att man ångrar bara det man aldrig gjorde!

Kram Allis