Hej och hallå mitt i natten ni fina!
Nej! med denna bussen, och härifrån, åker jag inte - men det var min enda bild som kan symbolisera det jag tänkte att detta inlägget ska handla om...
Fast först vill jag bara tacka för alla glada hälsningar här det sista - inte nog me
d att så många glädjs över att jag tydligen blivit en "turgumma" utan ni firar även med mig mina jobbframgångar!
Jag bugar, bockar och Tackar :D (och rodnar)
Och under kvällens sliriga hemfärd i den vintriga fredagsnatten hann jag både fundera på var jag ska hänga min vinst och på vad kul det är med alla nya bekantskaper jag gjort (och gör) här på bloggen och att jag är så himla glad att jag började blogga - då - en gång - i ett annat liv - för länge länge sen...
Men! Jag åker ju mycket buss eftersom det är det vettigaste och mest ekonomiska sättet att ta mig till jobbet på i den stora staden Gbg och det har blivit lite av en hobby att medans jag färdas mina 50 minuter, 35 km och ett byte att observera vilken typ av chaufför det är just denna gången. Vissa lär man sig ju känna igen men det kommer ju också ständigt nya förmågor och det är väl allmänt känt numera att det även i dessa serviceyrken ingår en viss del "charmkurs" i utbildningen (som sagt..) - säkert som en del i tidens fria marknader med offentlig upphandling av allehanda tjänster. Det är just detta fenomen som är så intressant, särskilt för någon som jag som är superintresserad av (läs passionerat galen i att studera;)) människors beteenden ;))
En del tar sin uppgift på största allvar och rabblar sin inövade, "charmiga" ramsa "Välkomna till Orusttrafiken, vi ber er uppmärksamma att det är lag på att använda bältet och vill passa på att önska er en trevlig resa...osv." och skulle helst ha velat ha tid att gå runt och personligen kontrollera att alla, efter uppmaningen i högtalaren, sätter på sig bältet - ungefär som på en åkattraktion på ett nöjesfält...
En del hade nog som högsta dröm som små att bli flygkaptener och låter i högtalaren ungefär så här: Detta är er busschaufför som talar, vi kommer nu att ta er till Göteborg och där beräknas vi vara klockan tretton och fyrtiofem, i Gbg är det småmulet och lätt duggregn och vi ombord ska göra vårt bästa för att ni ska få en angenäm resa med oss.... MEN hallå, hoppas detta är ett skämt!! - Vem skulle det annars vara som talar i mikrofonen, vi vet vart vi ska och kan tidtabellen, vädret kan knappast förändras drastiskt på några mil och JA! det är er jobb att ta oss från A till B utan nåt mankemang!! Denna variant gör mig mest skrämd - var (??) rekryterar de sin personal.....?
De som totalt flippar ur om något går galet eller hamnar utanför det inövade är nästan mer regel än undantag - "typ": krångliga och ovanliga frågor om zonbyten och/eller att personen tappar tålamodet med att chauffören inte kan svara osv...
Då är de nästan mer benägna att slänga av personen för att kunna hålla tidtabellen hellre än att bara lugnt och fint försöka lösa problemet - eller varför inte bara låta resenären åka med och "göra två flugor på smällen": ringa nån som kan svara på frågan och lösa det under vägen....?
Ett annat exempel är de som tar sitt kall på största möjliga allvar, som en som ofta kör vår direktbuss på morgonen och tror att det är han, och bara han!, som skall göra vår dag! Han pratar och pratar och pratar på sin (iof) charmiga finlandssvenska i högtalaren... Det finns ingen hejd på alla glada tillrop om att ta vara på dagen, att det kan vara vår stora turdag idag trots att det regnar på tvären, är mörkt och kallt och att november bara är trist och alla vill slöa, sova eller varför inte läsa tidiningen ifred??!! (Fast jag tycker han är rätt skön, påminner mig om moomintrollet ;))
Och så finns det de som bara vill ha ett (säkert?) jobb och som redan innan hade åsikten att det där med charmkurser bara är blahablaha och gick säkert inte ens dit på de träffarna... Såå j*la otrevliga!! Har själv inte blivit drabbad men har sett desto fler som blivit det och det var en sån chaufför som gjorde att detta inlägget kom till - tyvärr, jag vet... det är ju egentligen inte de "negativa" som ska få uppmärksamheten, varken i detta eller annars men, men.. skulle nog egentligen kört sopor va? (slippa prata med skiten)
Igår var det iaf en stackars kvinna med full packning och ett par rätt trött och griniga barn - kan bara gissa att de varit på ett par dagars Göteborgsbesök, kanske julmarknaden på Liseberg, Universeum, lite andra sevärdheter och nu skulle de med ett plan hem till någon (annan)stans i Sverige - klockan var sent, de alla var trötta och stressade för att hinna med planet hem - ja, ni fattar!
Och hon springer självklart fram till våran buss som det står "Landvetter Centrum" på - hur ska hon i sin trötta förvirring kunna tänka klart och veta att denna skylt inte har det minsta med "Landvetter Flygplats" att göra??
Och hon frågar såklart om bussen går till nämda ställe (Landvetter), varpå vår kära, trygga klippa vid ratten svarar "Ja" och lättad vänder hon sig till de tårögda barnen och säger att nu ska vi bara åka buss en stund, sen till planet och sen är vi hemma och där hämtar pappa oss.... Allt detta hör alla runt omkring, inklusive chauffören som VET att detta val kommer att innebära att de iof tillslut kommer till flygplatsen - men med all säkerhet kommer att bli alldeles för sena (ca 3 byten till)....
När de därefter börjar att släpa ombord alla weekendväskor så känner jag och en man framför mig att nu får det vara nog och detta måste vi stoppa så vi informerar den stackars mamman om att hon kan vänta 5 minuter så kommer "flygbussen" som tar henne och barnen direkt till dörren vid in- /utrikesflyget på Gothenburg Airport och under tiden som vi förklarar så säger föraren, rätt tyket ett par gånger, att detta har han inte tid med, han har tider att passa... Och jag kan inte låta bli att säga åt honom att det kunde han ju tänkt på från början då!!
Och alltså gett rätt info och sen hade vi ju varit på väg igen och inte blivit dessa minuter sena som nu stör honom så...
Jag behöver nog inte berätta för er att just denne föraren varken brydde sig om ifall vi använde "bilbältet", hade en trevlig resa med Orusttrafiken eller kom av på rätt hållplats - trots att det fanns önskemål om detta från andra kollektivåkare..... det fick andra, erfarnare, resenärer upplysa om ;))
Ibland kan jag tänka att varje sån här liten värld kan spegla den stora....
Är det så svårt att hjälpa varandra lite här i livet??
Oavsett om det är i stora eller små frågor...
Jag har kommit på att det inte är varken svårt eller jobbigt att fråga:
"Kan jag hjälpa dig med något?"
Jag har gjort det några gånger nu och upptäckt att det inte behöver innebära det betungande ansvaret för personen ifråga som vi ofta tror (är rädda för??) att det gör.
Har också kommit på att det antagligen ger mig mer än den det gäller, på så sätt att jag får uppskattningen och kan dela glädjen med den tillfrågade ...
Är nog lite knäpp och "egen" men ville verkligen dela detta med er här i Blogglandia som verkar vara sunda, realistiska personer som säkert kan ta saker och ting för vad de är -
men så är jag ju en "turgumma" också ;))
Kram Allis
