...är borta........jag hittade henne i måndags morse...
... då jag och hundarna var ute i trädgården...
....och vi anade väl oråd redan kvällen/natten innan då hon inte kom in...
.... men katter är ju katter...
... och lever ju ändå sina egna (nio) liv...
...de kommer och går (lite) som de vill...
... men för det mesta kommer de ju ändå hem...
... till slut...
... nu gjorde inte lilla Mongo det...
... utan lyckades bara att ta sig halvvägs hem...
... från vad det nu var som avslutade hennes liv...
... en fin begravning hade vi, jag och hundarna....
...och flera vackra rosor kommer att växa där...
...och såå tomt...
...och såå ont...
...i mitt hjärta...
...där hennes mycket speciella personlighet för alltid kommer att finnas kvar...
Allis
8 kommentarer:
Ååh så förfärligt!!! Jag känner med dig, jag vet hur det känns, det gör såå ont och det är såå tomt.
Jag tänker på dig.
Tröstekram från mig till dig.
lisamaja
Förstår dig så väl,saknaden eter en kär vän är så svår att bära.
Jag tänker på dig min vän.
Tröstekram från Hemmafixare.
Nej vad tråkigt. Förstår att du känner tomhet och sorg. En stor kram från mig.
Vad sorgligt, jag fick tårar i ögonen när jag läste ditt inlägg. Stackars lilla Mongo som försökte ta sig hem...
Jag förstår att det känns tomt och ont, de små liven är ju det käraste man har förutom barnen.
Många varma kramar till dig!
Beatrice
Så sorgligt, förstår att det gör ont i hjärtat...
Många tankar och kramar från mig!
Usch, ja, det är för bedrövligt och sorgligt och man är utom sig!
Stackars lilla pissen!
Kram Agneta
åhhh,känns tungt i hjärtat.kram
Nej men lilla kissen och det gör så ont när något sådant händer. Hon ser så fin ut där på bänken. Storkramen till dig!/Merja
Skicka en kommentar