06 januari 2009

Trettondagsafton, Día de Los Reyes Magos, min Mors födelsedag (74 år idag om hon hade fått vara med oss ett tag till…) och min farmors namnsdag.

Läste tidigare idag en artikel i en svensk dagstidning om firandet av denna sista julhelg och vad jag vet så har vi, i Sverige, inte längre kvar några traditioner kring Trettondedag jul eller Trettondagen, men både i de katolska och ortodoxa länderna firas fortfarande minnet av dagen då de tre vise männen kom fram till platsen där Jesus fötts och då lämnade sina gåvor. Här i Spanien firas dagen stort, med bl.a. karnevalståg där Kaspar, Melker och Baltsar (som ska representera Europa, Asien och Afrika) delar ut gåvor till barnen, detta är helt enkelt deras ”julafton” (även om jag vet att många här även har anammat ”nyheten” med julklappar också). I förväg skickar barnen här ett brev till Los Reyes Magos där de skriver sin önskelista och på kvällen den 5:e ställer de sedan ut sina skor (lite olika uppgifter här; sina gamla skor eller en sko för varje barn) på balkongen/fönsterblecket tillsammans med något att äta eller dricka till de trötta resenärerna och deras färdkamrater. På trettondagens morgon är sedan faten/glasen tomma och istället finns där presenter – om barnen varit snälla! Till de som inte varit snälla finns istället ”carbón” – kolbitar, som idag är ett godis som ser ut precis så och numera är nog mest på skämt, sen kommer presenterna fram. Jag tycker mig se många liknande drag (eller tvärtom) från vår gamla tomte som skulle ha sin gröt på julnatten, våra barns önskelistor m.m. men så verkar det också som att allt firande runt julen, i stort, håller på att blandas upp mellan nytt och gammalt.
I artikeln nämndes även vårt gamla, svenska, firande denna helg som tydligen var ett spektakel då man klädde ut sig till, självklart, de tre vise männen men även till Staffans stalledrängar, Judas och andra mer eller mindre kända personer. Man sjöng och spelade teater och följde den obligatoriska stjärnan från gård till gård och tiggde ihop mat och dryck till en sista julfest. Jag vet att jag har ett gammalt foto från Knyk i min samling efter farmor som jag inte har förstått förut, med stalledrängar och några ”gubbar” i skägg och en stor stjärna, men nu tror jag att jag vet vad detta är. Ska leta fram kortet när jag är hemma igen och studera det lite närmare…
Hoppas ni har överseende med att detta är en tolkning av gammalt och nytt firande som jag har fått det berättat för mig och som jag har kollat upp fakta om, självklart kan varianter förekomma – alla kan ju inte vara från Västergötland och bo i Galicien!
Ha d bäst!

Inga kommentarer: