10 december 2010

Glädje och sorg...

Godmorgon kära ni!
Eller förmiddag kanske det egentligen är men jag tog lite sovmorgon idag ;))
Är det inte alldeles underbara dagar vi har just nu? Ovan är från återkomsten från eftermiddagspromenaden igår - på mitt älskade Elmåsen, huset på kullen.

Och för en stund sen då hundarna var ute i trädgården för en första snabbnödvändigtur - var tvungen att gå in igen och hämta kameran! Kallt som satan men alldeles underbart! Vet att många mår dåligt av, och har besvär av all snö och kyla men jag måste säga att detta var vad jag behövde - blir uppåt och pigg av allt det vita och ljusa.... Samtidigt blir jag heligt arg när jag hör hur äldre och handikappade blir fångar i sina hem eftersom snöröjningen sköts så dåligt att det blir omöjligt att ta sig fram med rollatorer och rullstolar!

Egentligen har jag inte tid att sitta här, ska iväg på ett dygnspass om några timmar och i morgon kväll ska vi ha lite gäster så jag behöver röja av lite och förbereda både mig och mitt hem men,men... Med prioritering och planering så vet jag att jag hinner ändå ;))
Var hos veterinären med min bäste vän i onsdags, dels en seniorkontroll och dels en liten koll eftersom han tappar pälsen mkt underligt, dricker mer än vanligt och är mer stressad... Alla prover och undersökningen var jättebra, däremot upptäckte den underbare veterinären Jonas en förändring på Tottes testiklar, troligen godartade tumörer så på tisdag blir det kastrering för denne 10-åring i toppform som fick så mkt beröm för sitt uppförande och sin goda kondition. Så nu gäller det att hålla tummar och tassar att det är "så lätt" avhjälpt och att vi får ha honom med oss länge till...

Och så lilla skruttfia då.... För att göra en lång historia kort så har jag haft henne i ett halvår snart och lagt en hel del krut på att hjälpa henne med hennes rädslor och osäkerhet utan några större framgångar...
Så synd för här hemma, i lugn och ro med bara mig, Hr Larsson och Totte så är det världens mysigaste hund men efter att förra helgens utfall mot både hundar och folk inser jag att allt förtroende är förbrukat oss emellan utanför hemmet och att ingen av oss mår bra och att livet kommer bli mycket krångligt framöver...


Så nu har jag till slut, i samråd med familjen, duktigt hundfolk och även vår personlige tränare, fattat beslutet att jag inte kan ha henne kvar... *tungt*
Så nu ligger avgörandet hos hennes förra ägare - om hon ska tillbaka till Norrköping igen eller om hon ska till hundhimlen... har tänkt och tänkt den sista tiden men känner att jag inte klarar att ta ansvaret för att lämna henne vidare till ytterligare något nytt ställe vilket hon inte heller skulle må bra av - usch vad jag avskyr just denna baksidan av djurägandet!
Nähä, kära vänner, dags att sätta lite fart om även denna dagen ska rulla på!
Var rädda om er!
Kram Allis

9 kommentarer:

Lilla Huset sa...

Åh, vilket tungt beslut, kan riktigt känna hur det känns för dig. Tänk om mexicanen med hundarna fanns närmre (vad han nu heter). Han verkar så himla duktig på riktiga problemhundar. Trots detta önskar jag dig en skön 3.e advent och jag hoppas det löser sig till det bästa./Kram Merja

Lisa-Maja sa...

Åh, Allis...jag ska precis iväg för att skjutsa min man som ska till Sälen;)
Jag blev så himla lessen när jag läste så jag måste bara skriva...om ingenting egentligen...men jag vet hur tungt du har det...
Vi har ju problem med vår äldste Django...i de värsta stunderna vet jag varken ut eller in, men så blir det bättre...så håller vi på just nu...Jag skriver mer sen, men jag finns, om du behöver prata.

Kram lisamaja

Solveig sa...

Slike besluttniger er aldri lette, men det er viktig å ta dem likevel. Har hatt hund selv og vet hvor nære de blir!
Ønsker deg lykke til og en så god helg som mulig.
Klem fra Solveig

essemia sa...

Jo, nog är det vackert alltid. Och det är väldigt svårt att bestämma sig för hur man ska göra när det gäller hundar, men är man så rädd av sig att man går till attack mot människor och hundar så mår man säkert inte så värst bra själv. Och att sen komma till en ny familj tror jag inte är så nyttigt för henne. Det är så synd när det blir så här.
Hoppas ni får en fin kväll.
Kram Elzie

Hulda sa...

Men så tråkigt! Både med vovven som är sjuk och behöver operation. Och den andra lilla vännen som inte mår bra psykiskt. Vilket svårt beslut. Gräsligt. Så obota jobbigt ni har det nu. Tänker på er!
Hulda

Viola sa...

Usch vad tufft, ett tufft beslut men jag tror att du gjort det rätta....och så till operationen..Otto var 10 år när han opererades för testikelcancer, blev kastrerad och det gick jättebra, så det finns hopp, ha en fin adventshelg, kramen

Fröken Tindra sa...

Usch, vad tråkigt med lilla skruttan! Så´na beslut är aldrig roliga att ta.
Hoppas att Totte blir av med sina förändringar samtidigt som det andra. ;0) Man vill ju ha sina fina husdjur hos sig så länge som möjligt. Bara de mår bra och är krya.
Vi har ju vår gamle katt att hålla ett extra öga på. Men än så länge hänger han med. Men det är en jobbig tanke, vad som ligger framför en.
Tack för dina gulliga ord om mina ljuslyktor!
Underbart med helg igen! Och semester dessutom för min del! Åker snart till värmen. Skall bli så himla skönt!
Ha nu en mysig Adventshelg!
Kram!

Marie//Tekla Maräng sa...

Vilket tungt beslut du har behövt att ta, förstår dig mer än väl.
Du har en fin blogg och jag tycker det är roligt att du vill vara med i min utlottng, lycka till:)

Jejje sa...

oj,va jbbigt.....förstår dig ang.skruttfia,jag skulle inte heller lämna hon vidare.Följ ditt hjärta,som du har gjort så här långt.
Och den svarta skönheten,vilken kille.-jag håller alla tummar o tassar på att allt ska gå bra.Kramar från norr