Glädje och sorg...

Godmorgon kära ni!

Eller förmiddag kanske det egentligen är men jag tog lite sovmorgon idag ;))

Är det inte alldeles underbara dagar vi har just nu? Ovan är från återkomsten från eftermiddagspromenaden igår - på mitt älskade Elmåsen, huset på kullen.

Och för en stund sen då hundarna var ute i trädgården för en första snabbnödvändigtur - var tvungen att gå in igen och hämta kameran! Kallt som satan men alldeles underbart! Vet att många mår dåligt av, och har besvär av all snö och kyla men jag måste säga att detta var vad jag behövde - blir uppåt och pigg av allt det vita och ljusa.... Samtidigt blir jag heligt arg när jag hör hur äldre och handikappade blir fångar i sina hem eftersom snöröjningen sköts så dåligt att det blir omöjligt att ta sig fram med rollatorer och rullstolar!

Egentligen har jag inte tid att sitta här, ska iväg på ett dygnspass om några timmar och i morgon kväll ska vi ha lite gäster så jag behöver röja av lite och förbereda både mig och mitt hem men,men... Med prioritering och planering så vet jag att jag hinner ändå ;))
Var hos veterinären med min bäste vän i onsdags, dels en seniorkontroll och dels en liten koll eftersom han tappar pälsen mkt underligt, dricker mer än vanligt och är mer stressad... Alla prover och undersökningen var jättebra, däremot upptäckte den underbare veterinären Jonas en förändring på Tottes testiklar, troligen godartade tumörer så på tisdag blir det kastrering för denne 10-åring i toppform som fick så mkt beröm för sitt uppförande och sin goda kondition. Så nu gäller det att hålla tummar och tassar att det är "så lätt" avhjälpt och att vi får ha honom med oss länge till...

Och så lilla skruttfia då.... För att göra en lång historia kort så har jag haft henne i ett halvår snart och lagt en hel del krut på att hjälpa henne med hennes rädslor och osäkerhet utan några större framgångar...
Så synd för här hemma, i lugn och ro med bara mig, Hr Larsson och Totte så är det världens mysigaste hund men efter att förra helgens utfall mot både hundar och folk inser jag att allt förtroende är förbrukat oss emellan utanför hemmet och att ingen av oss mår bra och att livet kommer bli mycket krångligt framöver...

Så nu har jag till slut, i samråd med familjen, duktigt hundfolk och även vår personlige tränare, fattat beslutet att jag inte kan ha henne kvar... *tungt*

Så nu ligger avgörandet hos hennes förra ägare - om hon ska tillbaka till Norrköping igen eller om hon ska till hundhimlen... har tänkt och tänkt den sista tiden men känner att jag inte klarar att ta ansvaret för att lämna henne vidare till ytterligare något nytt ställe vilket hon inte heller skulle må bra av - usch vad jag avskyr just denna baksidan av djurägandet!

Nähä, kära vänner, dags att sätta lite fart om även denna dagen ska rulla på!

Var rädda om er!

Kram Allis