La Noche de San Juan - spansk midsommar!

Som en del säkert redan har läst om här så bodde jag och Herr Larsson ett år i Santiago de Compostela, Galicien, Spanien - ett år som har satt livslånga spår i oss och som vi alltid kommer att längta tillbaka till (vem vet, en dag kanske vi flyttar för gott...) Vissa dagar är längtan extra stor till denna mycket speciella plats på vår jord och då kan det komma ett inlägg som detta:

Även i Spanien (och Portugal) är traditionen att fira sommarsolståndet minst lika stor som här hemma och självklart har Galicien sina alldeles egna ritualer utöver de som är gemensamt med övriga landet. Keltiska som de är så handlar det mycket om att driva ut onda andar, att rena sin själ och att skrämma bort häxorna denna natt. Nio är talet som gäller så på förmiddagen tar man sig till den lokala marknaden för att införskaffa en bukett med just detta antal blommor/växter som sedan ska ligga i vatten över natten. Detta vatten ska kvinnorna sedan tvätta sig med för att öka sin fertilitet och säkra att barnen blir välskapta. Så jag traskade såklart iväg till Abastos i Santiago och skaffade min bukett av en gammal gumma som själv såg ut som en häxa, men några mer barn ska jag ju inte ha så buketten fick stå i en vas istället ;))

Som vanligt så tar man alla tillfällen i akt att fira och då gör man det ordentligt; alle man ur husen, dekorationer , blommor, mat och vin i överflöd, musik och sång på gator, torg och stränder - alla i en salig blandning, gammal som ung - efter siestan på eftermiddagen samlas familjer och vänner och festar sen hela natten. Men även om det dricks en hel del vin så såg vi faktiskt aldrig någon som var "full" på hela vårt år där....

Vi hade förmånen att bli medbjudna på en liten nätt familjeträff, som det hette innan och som visade sig vara en tillställning med 25-30 personer i ett sagolikt hus med en minst lika fantastisk trädgård. Tyvärr tog jag inte alls så många kort som jag hade velat göra, men när övriga gäster började snegla undrande på mitt fotande så kände jag att jag nog skulle begränsa mig lite....

Alltså höll jag mig på lite behöringt avstånd med min kamera och bilderna blev därefter.

Då Galicien till så stor del består av kust och fiske och detta är dess och även övriga landets huvudnäring så finns det inte en högtid eller annat firande som inte har fisk/skaldjur som huvudingrediens på menyn (guud så mkt konstigt från havet jag åt under den tiden där). Då de firar San Juan (sankt Johannes) är det sardinerna som ska premiärätas efter att de grillats över öppen eld utomhus. Vi fick väl ner ett par var jag och Herr Larsson tills vi kände att vi varit tillräckligt artiga men gott var det inte och jag har aldrig varit med om så mycket ben i en så liten fisk..... Jaja, men vi har provat iaf och det är ju huvudsaken och dessutom fanns det ju det vanliga överflödet av ost, bröd, skinkor, korvar, pajer m.m. så inte behövde vi svälta precis ;))

Där nere blir det ju mörkt på natten även mitt i sommaren och när vi ätit, skrattat och dansat många timmar och klockan slagit tolv är det dags att tänka bålet som egentligen då ska bestå av nio stockar och nio gånger ska männen hoppa genom elden - både för att driva bort onda andar och för att rena sig men även som en manlighetritual - att visa hur macho man är som vågar att hoppa genom de högsta lågorna. Señor Larsson hoppade inte kan jag meddela, till de övriga männens stora besvikelse ;))

Fram på morgonkvisten var det dags att åka hem efter en oförglömlig dag och natt - tack kära Paqui och Javier som lät oss uppleva detta bland era vänner, högt uppe i bergen ovanför La Coruña med den härliga utsikten över kusten med alla eldarna denna natt!

Kram Allis