Att vara en god människa...

Igår läste jag ett tänkvärt inlägg hos Liljor och Tulpaner som har följt mig i tankarna idag. Eller rättare sagt så dök tankarna upp efter att jag träffat en vän i affären på förmiddagen som berättade om vilka tråkigheter det har blivit efter att hans mamma gick bort för knappt ett år sedan och efterlämnade en liten skogsgård med en del mark till som funnits i släkter i flera generationer. Nu pågår det en process om arvet efter henne, det är bara min vän och hans två systerdöttrar som ärver, men det har alltså blivit en strid utan dess like om allt och inget, stort som smått.... Min vän som byggt ett eget hus på ägorna och i alla år skött både byggnader, skog, ängar och på senare tid sin mamma kan idag inte ens sköta det absolut viktigaste förrän ärendena är klara och avslutade, vilket kan ta ganska lång tid tydligen. Så sorgligt och också så gement och girigt. Det är för mig obegripligt hur man kan sova på nätterna eller ha någon som helst glädje av dessa utsugna pengar som någon annan under ett helt liv släpat ihop! Tyvärr måste jag säga att det inte är första gången jag har hört sånt här...

Tänk om alla strävade efter att vara goda människor, man kanske inte lyckas jämt men så mycket trevligare det skulle bli - och önska kan man ju få ;))

Kram Allis