17 april 2010

Att vara en god människa...

Igår läste jag ett tänkvärt inlägg hos Liljor och Tulpaner som har följt mig i tankarna idag. Eller rättare sagt så dök tankarna upp efter att jag träffat en vän i affären på förmiddagen som berättade om vilka tråkigheter det har blivit efter att hans mamma gick bort för knappt ett år sedan och efterlämnade en liten skogsgård med en del mark till som funnits i släkter i flera generationer. Nu pågår det en process om arvet efter henne, det är bara min vän och hans två systerdöttrar som ärver, men det har alltså blivit en strid utan dess like om allt och inget, stort som smått.... Min vän som byggt ett eget hus på ägorna och i alla år skött både byggnader, skog, ängar och på senare tid sin mamma kan idag inte ens sköta det absolut viktigaste förrän ärendena är klara och avslutade, vilket kan ta ganska lång tid tydligen. Så sorgligt och också så gement och girigt. Det är för mig obegripligt hur man kan sova på nätterna eller ha någon som helst glädje av dessa utsugna pengar som någon annan under ett helt liv släpat ihop! Tyvärr måste jag säga att det inte är första gången jag har hört sånt här...

Tänk om alla strävade efter att vara goda människor, man kanske inte lyckas jämt men så mycket trevligare det skulle bli - och önska kan man ju få ;))


Kram Allis

3 kommentarer:

Solveig sa...

Hei Allis! Tusen takk for koselig hilsen:o) Ja, hvorfor kan ikke livet være enklerer av og til... Så vanskelig det skal bli, når det egentlig kunne vært løst på en god måte. Men slik er det oss mennesker - bare synd det skal gå utover de en egentlig skulle hatt nærmest seg.
Ønsker deg en god søndag, Allis.
Klem fra Solveig

Beatrice sa...

Vad tråkigt att sånt händer i samband med dödsfall, men precis som du skriver så är det nog inte alls ovanligt. Jag kan inte heller förstå hur människor kan vara så giriga!

Jag tänkte på det där du skrev om hur media vinklar allt. Det stämmer verkligen när det gäller vulkanutbrottet, för de som det är mest "synd om" i media just nu är av någon konstig anledning flygbolagen, som nu kommer att gå i konkurs med mera. Det är ju tråkigt om det blir så förstås, men om man väger det mot att tusentals människor på Island har fått lämna sina hem och lever i en miljö som är direkt hälsovådlig, så är det inte mest synd om SAS med flera...

Ha en fin söndag! :-)

Många kramar
Beatrice

färgtrappan/m-l sa...

Hej! Ja visst är det märkligt hur vissa orkar hålla på så där. Till vilken nytta kan man undra. Jag minns en vän för många år sedan som var med på en bouppdelning och där släktingarna inte kunde komma överens om vem som skulle ha vad av inventarier, så de slog sönder alltsammans...
Det glömmer jag aldrig, hur kan man bli sådan?